Öppna huvudmenyn

Carl Edvard Taube

svensk militär

Carl Edvard Taube af Odenkat, född 26 december 1746 på Trossnäs i Nors socken, död 28 maj 1785 i Stockholm, var Sveriges förste ordensbiskop.

Biskop Carl Edvard Taube
KyrkaSvenska kyrkan

StiftSerafimerorden, ordensbiskop
Period17831785
EfterträdareLars Benzelstierna

Prästvigd28 juli 1780 av Lars Benzelstierna i Västerås
Biskopsvigd7 december 1783 av Carl Fredrik Mennander i Uppsala domkyrka
Född26 december 1746
Död28 maj 1785

Efter universitetsstudier i Uppsala och en längre utrikesresa 1766 som hovjunkare hos dåvarande kronprins Gustav blev Taube 1773 fänrik vid Närkes och Värmlands regemente. 1776 befordrades han till löjtnant vid Dalregementet men lämnade redan tre år därefter den militära banan för att ägna sig åt den prästerliga.

Han utnämndes 1780, ännu inte prästvigd, till kunglig hovpredikant samt efter prästvigningen senare samma år till överhovpredikant och kung Gustav III:s biktfader. Följande år blev han pastor primarius i Stockholm och kyrkoherdeLovön. 1783 fick han konungens fullmakt på det för hans räkning inrättade ämbetet som ordensbiskop och blev samtidigt lärare i teologi för kronprinsen Gustav Adolf.

Under Gustav III:s resa i Italien 1784 beordrades Taube att ansluta i Rom. I det lutherska kapell, som påven Pius VI låtit Gustav III uppföra i Rom till erkänsla för den i Sverige beviljade religionsfriheten, gav Taube konungen nattvardenpåskdagen. Efter sin hemkomst från Italien fick han utbyta Lovö pastorat mot Bromma men insjuknade inte långt därefter och avled.

Han gifte sig 1776 med Katarina Eleonora Benzelstierna, dotter till Västeråsbiskopen Lars Benzelstierna.

KällorRedigera