Carl Bennedich

svensk militär och krigshistoriker

Carl Bennedich, född 5 juni 1880 i Falkenberg, död 3 mars 1939 i Linköping, var en svensk militär och krigshistoriker.

Carl Bennedich
Född5 juni 1880[1]
Falkenbergs församlingSverige
Död3 mars 1939 (58 år)
Linköpings domkyrkoförsamlingSverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2]
kartor
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningHistoriker, militär
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Bennedich var son till byggmästaren Nils Peter Bengtsson och Lydia Johanna Lindstedt.[3] Han blev underlöjtnant 1901, kapten vid generalstaben 1915, major där 1922, överstelöjtnant 1926. 1932 blev han befordrad till överste och tillförordnad, från 1933 ordinarie chef för Västerbottens regemente samt 1937 chef för Livgrenadjärregementet.[4] Han var även lärare i krigshistoria vid Krigshögskolan från 1916 till 1920. Mellan 1922 och 1928 var han chef för generalstabens krigshistoriska avdelning. Han var även redaktör och huvudsaklig författare till Karl XII på slagfältet, generalstabens storverk som utkom i fyra band 1918–1919. Han var även författare till Ur det gamla gardets historia (1926), ett verk om Svea livgardes historia.[5]

Carl Bennedich var även intresserad av försvarsfrågan och verkade som politiserande officer vid sidan av Sven Hedin under borggårdskrisen år 1914. Tillsammans med Hedin skrev han för Gustaf V:s räkning borggårdstalet.

Bennedich hade två söner, vilka också gick den militära banan. Den ene var Carol Bennedich.

Svenska utmärkelserRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Carl Bennedich, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 18493, läs online, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Bennedich, CARL, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 4 augusti 2017, (Källa från Wikidata)
  3. ^ ”Antavla för Carl Bennedich”. HallandsRötter. Hallands Släktforskarförening. http://www.genealogi.se/halland/antavlor/antaben1.htm. 
  4. ^ [1]
  5. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1939

Vidare läsningRedigera