Carl-Magnus Larsson

Carl-Magnus Larsson född 1951 är en svensk strålskyddsfysiker och generaldirektör.

Larsson studerade kemi och biologi och disputerade 1980 på en avhandling^[1] om detaljer i fotosyntesen hos grönalger, och blev 1984 docent vid institutionen för fysiologisk botanik vid Stockholms universitet. 1993 gick han över till den dåvarande strålskyddsmyndigheten SSI där han arbetade med miljö- och radiologiska aspekter av kärnkraft. Han var även generaldirektör en kortare tid.

Under tiden 2000-2007 var han koordinator för två EU-projekt FASSET^[2] (Framework for Assessment of Environmental Impact) och ERICA^[3] (Environmental Risk from Ionising Contaminants: Assessment and Management) där man utvecklat strategier och verktyg för att kvantifiera och hantera risker från radioaktivitet i miljön.

I mars 2010 tillträdde han tjänsten som generaldirektör för den Australiska strålskyddsmyndigheten ARPANSA (Australian Radiation Protection and Nuclear Safety Agency)^[4].

Han var Australiens representant i FN:s vetenskapliga kommitté för atomstrålningens verkningar (UNSCEAR) 2010-2016. Han är sedan 2005 medlem av ICRP - International Committee on Radiation Protection^[5], och har varit ledamot i OECD/NEA RWMC - Radioactive Waste Management Committee (Kommittén för hantering av radioaktivt avfall).