Blåsstarr (Carex vesicaria) är en av ett fåtal starrar i den svenska floran som är av sådan höjd och bladrikedom, att de bildar en vasslik vegetation i vattendragen.
Blåsstarr | |
| |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
Ordning | Gräsordningen Poales |
Familj | Halvgräs Cyperaceae |
Släkte | Starrar Carex |
Art | Blåsstarr C. vesicaria |
Vetenskapligt namn | |
§ Carex vesicaria | |
Auktor | Linné |
Beskrivning redigera
Blåsstarr och flaskstarr är nära besläktade och igenkänns på 2 eller flera hanax samt i allmänhet gulaktiga fruktgömmen. De når en höjd av 0,5-1 m och är allmänna över hela Norden.
I fjälltrakterna blir denna växt lägre, axen kortare, upprätta, och fruktgömmena bruna eller svartaktiga (forma alpigena Fr.; jämför med svedstarr och svartstarr).
Bladen av dessa storväxta arter är sega och mjuka, och användes förr i norra Skandinavien som hö till att med ett norskt uttryck "sena" eller fylla lappskorna (pjäxorna, komagerna) omkring foten, vilket ger värme om vintern och svalka om sommaren. Efter skörden bereddes de på liknande sätt som man bereder lin. Knippor med starr kammades med järn- eller hornkam och gnuggades mellan händerna tills de blev mjuka. Därav kallas dessa arter även "skostarr" och "skogräs" (på norska "senegras"). Det förekommer också att detta hö stoppas i vantarna[1].
Habitat redigera
Blåstarr växer på stränder, i diken och dammar med mera, även i de lägre fjälltrakterna.
Utbredningskartor redigera
- Norden [2]
- Norra halvklotet [3] På denna karta finns även gränslinjer angivna för ett antal varianter.
Etymologi redigera
Vesicaria kommer av latin vesicus = "med blåsor". Detta syftar på de blåslika fruktgömmena.
Bygdemål redigera
Namn | Område | Referens | Kommentar |
---|---|---|---|
Habmak-suoine | Sameland | [2] | Namnet är samiska och betyder "sko-hö" |
Lappskodos | Dalarna, Älvdalen | [2] | |
Skodos | Dalarna, Våmhus | [2] |
Referenser redigera
- ^ Ljungqvist, Kerstin (2006). Nyttans växter. ISBN 91-631-7128-7
- ^ [a b c] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 383 [1], Gleerups, Lund 1862-1867, faksimilutgåva Malmö 1962
Externa länkar redigera
- Blåsstarr i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Den virtuella floran
- Wikimedia Commons har media som rör Blåsstarr.