Blåsstarr (Carex vesicaria) är en av ett fåtal starrar i den svenska floran som är av sådan höjd och bladrikedom, att de bildar en vasslik vegetation i vattendragen.

Blåsstarr

  • 1. Blomställning med två han- och två honax i blomning
  • 2. Stråtopp i fruktsättning
  • 3. Hanblomma med skärmblad
  • 4. Fruktgömme i mognad med sitt skärmblad, förstoring 4 ×
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningGräsordningen
Poales
FamiljHalvgräs
Cyperaceae
SläkteStarrar
Carex
ArtBlåsstarr
C. vesicaria
Vetenskapligt namn
§ Carex vesicaria
AuktorLinné

Beskrivning redigera

Blåsstarr och flaskstarr är nära besläktade och igenkänns på 2 eller flera hanax samt i allmänhet gulaktiga fruktgömmen. De når en höjd av 0,5-1 m och är allmänna över hela Norden.

I fjälltrakterna blir denna växt lägre, axen kortare, upprätta, och fruktgömmena bruna eller svartaktiga (forma alpigena Fr.; jämför med svedstarr och svartstarr).

Bladen av dessa storväxta arter är sega och mjuka, och användes förr i norra Skandinavien som till att med ett norskt uttryck "sena" eller fylla lappskorna (pjäxorna, komagerna) omkring foten, vilket ger värme om vintern och svalka om sommaren. Efter skörden bereddes de på liknande sätt som man bereder lin. Knippor med starr kammades med järn- eller hornkam och gnuggades mellan händerna tills de blev mjuka. Därav kallas dessa arter även "skostarr" och "skogräs" (på norska "senegras"). Det förekommer också att detta hö stoppas i vantarna[1].

Habitat redigera

Blåstarr växer på stränder, i diken och dammar med mera, även i de lägre fjälltrakterna.

Utbredningskartor redigera

Etymologi redigera

Vesicaria kommer av latin vesicus = "med blåsor". Detta syftar på de blåslika fruktgömmena.

Bygdemål redigera

Namn Område Referens Kommentar
Habmak-suoine Sameland [2] Namnet är samiska och betyder "sko-hö"
Lappskodos Dalarna, Älvdalen [2]
Skodos Dalarna, Våmhus [2]

Referenser redigera

  1. ^ Ljungqvist, Kerstin (2006). Nyttans växter. ISBN 91-631-7128-7 
  2. ^ [a b c] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 383 [1], Gleerups, Lund 1862-1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar redigera