Kapverdelira[2] (Calonectris edwardsii) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3]

Kapverdelira
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljLiror
Procellariidae
SläkteCalonectris
ArtKapverdelira
C. edwardsii
Vetenskapligt namn
§ Calonectris edwardsii
Auktor(Oustalet, 1883)
Utbredning
Synonymer
  • Calonectris diomedea edwardsii

Utseende redigera

Kapverdeliran är mycket lik gulnäbbad lira som den tidigare ansågs vara en del av. Näbben är dock tunnare och mörk, och både huvud och ovansida är likaså mörkare. Flykten är mer typiskt lirlik med stelare och snabbare vingslag. Intrycket är av en mindre, smäckrare och gängligare fågel.[4]

Läte redigera

Arten är tystlåten till havs, men ljudlig i häckningskolonierna, både i flykten och på marken, till och med inne i själva bohålorna. Lätet beskrivs i engelsk litteratur som ett djupt skrattande ”cagarrah” som besvaras med en ljusare vissling påminnande om bläsand, väsande klagande ljud och ett ”ha-hoo” i flykten, alla utan gulnäbbade liras raspiga röst. Honan har mörkare läten än hanen. Lätet i duett är tvåstavigt likt gulnäbbad lira och scopolilira, men är tydligt ljusare.[5][6]

Utbredning och systematik redigera

Kapverdelira häckar endemiskt på Kap Verde,[3] med de största kolonierna på Raso, Branco och Brava samt mindre antal på Santiago, São Nicolau och Santo Antão.[1]

Dess övervintringsområde är inte helt kartlagda men stora delar av populationen övervintrar förmodligen utanför Brasiliens kuster.[7] Sedan 2010 har enstaka individer påträffats i en koloni med gulnäbbad lira på skäret Montaña Clara utanför Lanzarote i Kanarieöarna.[8] Den har också setts i Selvagensöarna.[9]

Tidigare kategoriserades den som en underart till gulnäbbad lira, men anses numera allmänt utgöra en egen art.[3][10][11]

Status och hot redigera

Arten tros ha minskat i antal historiskt till följd av jakt vid häckningskolonierna men anses vara förhållandevis vanlig.[12]. En studie från 2015 visade på 6.312 par häckande på Raso och ytterligare 3.500 fåglar på Branco.[1] Med tanke på dess begränsade utbredning och världspopulation kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN som nära hotad.[1]

Förutom jakt är möjliga hot invasiva arter som katter[13] samt bifångst vid fiske. Man har också noterat invasiva myrarter äta på lirungar på Raso.[1]

Levnadssätt redigera

Fågeln återvänder till häckningskolonierna i slutet av februari eller mars efter att ha varit borta i ungefär tre månader. Den häckar i klipphålor eller under klippblock.[14][12] Den livnär sig huvudsakligen av bläckfisk (släktet Loligo), taggmakrillen Selar crumenophthalmus och afrikansk sardinell.[15]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franske zoologen Henri-Milne Edwards (1800-1885).[16]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Calonectris edwardsii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ ”Magikbirds: Cape Verde Shearwater”. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181003200342/http://www.magikbirds.com/image.asp?title_id=411. Läst 11 maj 2018. 
  5. ^ Hillcoat, B., Keijl, G.O. and Wallace, D.I.M. (1997). Calonectris edwardsii Cape Verde Shearwater. BWP Update 2(1):128–130.
  6. ^ Brooke, M. (2004). Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford, UK.
  7. ^ Petry, Maria Virginia, Bugono, Leandro & da Silva Fonseca, Vanda Simone (2000) Occurence of Cape Verde Shearwater Calonectris edwardsii on the Brazilian coast. Bulletin of the British Ornithologists' Club, vol.120, nr.3, sid:198-200
  8. ^ Tarsiger.com Fynd av kapveredelira i Västpalearktis
  9. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 52. ISBN 978-84-941892-9-6 
  10. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  11. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  12. ^ [a b] Hazevoet, C. J. 1995. The birds of the Cape Verde Islands. British Ornithologists' Union, Tring, U.K.
  13. ^ Nunes, M.; Hazevoet, C. 2001. Cape Verde's seabirds in trouble. World Birdwatch 23(2): 24-26.
  14. ^ Murphy, R. C. 1924. The marine ornithology of the Cape Verde Islands, with a list of all birds of the archipelago. Bulletin of the American Museum of Natural History 50: 211-278.
  15. ^ Rodrigues, I. 2014. Ecologia Trófica/Alimentar da Cagarra-de-Cabo-Verde (Calonectris edwardsii) da População do Ilhéu Raso, Cabo Verde. MSc thesis. Univerity of Cabo Verde, Mindelo.
  16. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera