Mosnäppa (Calidris temminckii) är en mycket liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor.[2] Den häckar från norra Europa österut genom norra Asien och flyttar vintertid till tropiska Afrika och södra Asien. Olikt många andra Calidris-vadare ses den sällan i större flockar och rastar oftare i våtmarker i inlandet. Mosnäppans globala bestånd anses vara livskraftigt.

Mosnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Temmincks Stint.jpg
Juvenil mosnäppa
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteCalidris
ArtMosnäppa
C. temminckii
Vetenskapligt namn
§ Calidris temminckii
AuktorLeisler, 1812
Utbredning
Calidris temminckii distribution map.png
Mosnäppans utbredningsområde, där orange betecknar vistelse häckningstid och blått vintertid.
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

 
Adult mosnäppa i häckningsdräkt fotograferad i maj i Örebro, Närke.
 
Adult mosnäppa i vinterdräkt i Purbasthali i Bardhamandistriktet i Västbengalen, Indien.

Mosnäppan är en liten vadarfågel, 13,5–15 centimeter lång, bara något större än småsnäppan, med kortare ben och längre vingar. Vingspannet blir 34–37 centimeter. Benen är gula och de yttre stjärtfjädrarna vita, till skillnad från småsnäppans mörka ben och grå yttre stjärtfjädrar. Den är mestadels brun på ovansida och huvud och vit på undersidan, förutom bröstet som är mörkare. Häckande adulta fåglar har en del ljusare rödbruna mantelfjädrar. I vinterdräkt ser den i stort sett ut som en liten version av drillsnäppan.

 
I flykten syns de helvita yttre stjärtpennorna som skiljer mosnäppan från småsnäppan.

LäteRedigera

På häckplats utför hanen en ryttlande spelflykt spelflykt och avger ett kvittrande, ändlöst "tititititi...". När den stöts upp hörs ett drillande och ofta upprepat "tirrr-tirrr-tirrr...".[3]

UtbredningRedigera

Mosnäppan häckar i norra Europa och Asien, i Ryssland och i fjällområden i Skandinavien, samt ibland i Skottland. Den är normalt flyttfågel som övervintrar vid färskvatten i tropiska Afrika och södra Asien. Tillfälligt har felflugna individer påträffats i Australien (november–december 2015)[4], på nordöstra Grönland[5] samt i Nordamerika, med flest fynd i Alaska på våren, men även British Columbia i Kanada och USA:s delstat Washington.[6]

Förekomst i NordenRedigera

Mosnäppan häckar längs skandinaviska fjällkedjan, sammanhängande från norra Jämtland och norrut, men mer sparsamt också från norra Härjedalen till södra Jämtland. I norra Lappland finns den även i övre delen av skogslandet, i östra delarna mer spridda häckningar, liksom i Norrbotten. Den förekommer även fåtaligt i Luleå skärgård och vidare över på den finska sedan ner till Jakobstad. Den har tidigare häckat även i Ångermanland och Västerbotten men är numera utgången där, liksom längs Torne och Muonio älvar där dock situation idag är oklar. Till Sverige anländer den i maj–juni. De adulta fåglarna börjar flytta redan i juli medan juvenilerna flyttar senare.

SystematikRedigera

Mosnäppan behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Genetiska studier visar att den är närmast släkt med asiatiska långtåsnäppan (C. subminuta). Dessa två är i sin tur systergrupp till likaledes asiatiska artparet rödhalsad snäppa (C. ruficollis) och den akut hotade skedsnäppan (C. pygmaea).[7]

LevnadssättRedigera

Mosnäppan häckar på tajga, ofta vid träsk och sumpmarker, men även på andra platser där det finns gles och låg vegetation. I Sverige hittas den framför allt i fjällkedjan från övre delen av barrskogen upp på kalfjället. Under flyttningen är den inte lika sällskaplig som andra småvadare och bildar sällan stora flockar. Den rastar också i större utsträckning i våtmarker inåt landet snarare än vid kusterna.

 
Ett mosnäppebo med ägg.

FödaRedigera

Mosnäppan letar föda i mjuk lera med lite växtlighet och plockar oftast upp maten när den ser den. Den har ett typiskt musliknande sätt att söka föda, då den kryper omkring vid kanter av pölar. Den äter mestadels insekter och andra små ryggradslösa djur.

HäckningRedigera

Boet är en grund urgröpning i marken, som ligger öppet eller bland låg växtlighet. Mosnäppan är polygam. Honan lägger tre till fyra ägg som hanen ruvar. Honan uppsöker sedan ofta en annan hane för att para sig och lägga ytterligare en kull, som hon ruvar själv. Äggen ruvas i 21–22 dagar. Ungarna blir flygfärdiga när de är 15–18 dagar gamla.

Mosnäppan och människanRedigera

Status och hotRedigera

Internationellt kategoriserar IUCN arten som livskraftig.[1] Världspopulationen uppskattas till 165 000–1 255 000 individer,[8] varav 58 100-167 000 par häckar i Europa.[1] Populationsutvecklingen globalt är oklar, men beståndet i Europa anses vara stabilt.[9]

Status i SverigeRedigera

I Sverige var mosnäppan upptagen som nära hotad (NT) på 2005 års rödlista men från och med 2010 års rödlista anges den inte längre som hotad.[10] Det svenska beståndet uppskattas till mellan 10 800 och 19 200 häckande individer, varav det utmed Norrlandskusten endast häckar 25–30 par. Det finska beståndet (500–1500 par) har minskat med 50 % 1990–2000, medan de norska och ryska tros vara stabila.

NamnRedigera

Förr kallades mosnäppan Temmincks strandvipa.[11] Denne Coenraad Jacob Temminck, vars namn också förekommer i det vetenskapliga namnet Calidris temminckii, var en nederländsk naturvetare.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Temminck's Stint, 1 september 2005.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2019 Calidris temminckii . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.1. Läst 26 december 2019.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  3. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 152. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ Ławicki, Ł. and van den Berg, A.B. (2016). WP reports. Dutch Birding. 38(2): 102–116.
  5. ^ Van Gils, J., P. Wiersma och G. M. Kirwan (2020). Temminck's Stint (Calidris temminckii), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.temsti.01
  6. ^ Howell, S. N. G., I. Lewington, and W. Russell (2014). Rare Birds of North America. Princeton University Press, Princeton, NJ, USA & Oxford, UK.
  7. ^ Gibson, R. (2010), “Phylogenetic Relationships among the Scolopaci (Aves: Charadriiformes): Implications for the Study of Behavioural Evolution”, M.Sc. thesis, University of Toronto.
  8. ^ Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Hämtad från wpe.wetlands.org 20150917
  9. ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
  10. ^ Artdatabankens rödlista 2015 PDF
  11. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening

KällorRedigera

Externa länkarRedigera