C.V.A. Strandberg

svensk författare, journalist och översättare

C.V.A. Strandberg (eller C.W.A.), Carl Vilhelm August Strandberg (ibland stavad Carl Wilhelm), pseudonym Talis Qualis, ibland stavad Talis Qvalis (latin: "jag är sådan jag är"), född 16 januari 1818 i Stigtomta, död 5 februari 1877 i Stockholm, var en svensk författare, journalist och översättare, samt ledamot av Svenska Akademien från 1862. Han var bror till operasångaren Olof Strandberg.

C. V. A. Strandberg
C.V.A. Strandberg.jpg
PseudonymTalis Qualis, ibland stavad Talis Qvalis ("jag är sådan jag är")
Född16 januari 1818
Stigtomta, Södermanland, Sverige
Död5 februari 1877 (59 år)
Stockholm, Sverige
YrkeFörfattare
Journalist
NationalitetSverige Svensk
Verksam18451877
GenrerPoesi
Framstående verkSånger i pansar (debut, 1845)
Framstående priserLetterstedtska priset (1863)
Make/makaBrita Christina Aurora Palm (1818–1903)
SläktingarOlof Strandberg (bror), Carl Gustaf Strandberg (kusin)
Namnteckning
Cva strandberg signature.jpg
Sida på WikisourceFörfattare:Carl Vilhelm August Strandberg
C.V.A. Strandbergs gravvård på Solna kyrkogård.

BiografiRedigera

Strandberg började studera vid Uppsala universitet 1837, men flyttade redan året därpå till Lunds universitet och tog kansliexamen 1847. Samma år gifte han sig. Han avled 1877 sittande vid sitt skrivbord och efterträddes i Akademien av Viktor Rydberg, som 1895 avled på samma sätt. Strandberg skrev texten till "Kungssången" 1844, egentligen inte främst av vördnad för kungahuset utan för att förmå kungen till anfallskrig mot Ryssland i syfte att återerövra Finland. Strandberg saknade i själva verket inte republikanska och revolutionära sympatier.

Strandberg var en av de främsta skalderna i Sverige under efterromantikens tid. Hans första diktning bar politisk prägel, och var påverkad av "det unga Tysklands" politiska poesi. Det var som student i Lund han med kväden gav ett uttryck åt ungdomens frihetsträngtan och åt den sympati för de förtryckta folken, som under 1840-talet var en utbredd känsla i Sverige, liksom åt det då gängse hatet mot Ryssland.

Han fann så småningom sin egen svenska ton, och i likhet med Runeberg lyckades han att därför skapa ett verklighetstroget, stundom drastiskt uttryck i en form, som utmärker sig för käck ursprunglighet och en viss knapphet. Hans första originaldikter, som utgavs under den krigiska titeln Sånger i pansar (1845), omfattade en mängd glödande, hänsynslösa dikter, bland dem stycket "Vaticinium", som, i likhet med flera andra, utmanar till krig ("Finland, så jag ville ropa") mot "världens Goliat", den ryske grannen. Till denna samling hör också den sedermera officiella svenska Kungssången "Ur svenska hjärtans djup en gång".

Efter denna diktsamling följde Vilda rosor, 1848 med flera. Strandbergs diktning utvecklade sig senare till mera mognad; det lidelsefulla, ohejdade gav vika för det mera formbehärskade; hans skaldskap företedde då släktskap med realismen hos Runeberg. Bland hans senare dikter märks sådana stycken som "Mitt döda barn", "Fanny" och "De små nattvardsbarnen". Som översättare har han bland annat med vår litteratur införlivat Lord Byrons berättande dikter (Don Juan; Poetiska berättelser).

Bibliografi – originalverkRedigera

Samlade och valda verkRedigera

Priser och utmärkelserRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera