Bufotes balearicus, även kallad Pseudepidalea balearica[3], är en groddjursart som först beskrevs av Oskar Boettger 1880. Den ingår i släktet Bufotes och familjen paddor.[2] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Bufotes balearicus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bufotes balearicus, hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassGroddjur
Amphibia
OrdningStjärtlösa groddjur
Anura
FamiljÄkta paddor
Bufonidae
SläkteBufotes
ArtBufotes balearicus
Vetenskapligt namn
§ Bufotes balearicus
Auktor(Boettger, 1880)
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Pseudepidalea balearica[2]
Bufo lineatus[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Taxonomi redigera

Denna arts taxonomi är omstridd. Ursprungligen fördes den till släktet Bufo, och kallades då Bufo balearicus (eller Bufo viridis, se nedan under Beskrivning). När detta släkte delades upp på flera, hamnade den initialt i släktet Pseudepidalea. Flera auktoriteter anser emellertid att detta var felaktigt, IUCN betraktar det senare släktet som polyfyliskt i alla fall för de så kallade grönpaddorna (åtminstone denna art, B/P. viridis och B/P. variabilis) och förordar att de i stället skall föras till Bufotes.[2][5]

Beskrivning redigera

Arten är nära släkt med grönfläckig padda, till vilken den tidigare fördes.[1] Den påminner om denna art, med gröna, distinkta fläckar mot ljus bakgrund.

Ekologi redigera

Paddan är främst en låglandsart, även om den i mellersta Italien kan gå upp till 1 300 m. Den förekommer i habitat som kustområden, gärna med sanddyner, odlad mark, grus- och sandtag, dammar, diken och vattenmagasin.[1]

Status redigera

IUCN klassificerar Bufotes balearicus som livskraftig ("LC") på grund av dess vidsträckta utbredning; emellertid minskar populationerna. I Italien är de olika populationerna i huvudsak stabila, på Balearerna minskar de, sakta på Mallorca, snabbare på Ibiza. I båda fallen orsakas minskningen av habitatförlust gällande lekvatten till följd av ökande användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket och ökande byggnation. Populationsfragmentering till följd av ökande vägbyggnad är också ett problem.[1]

Utbredning redigera

Trots det vetenskapliga artepitetet (balearicus) är arten ursprungsområde Italien där den återfinns i hela landet utom längst i nordöst och sydväst, men inklusive Sardinien och östligaste Sicilien. Den förekommer också på Korsika samt alltså Balearerna, där den är vanlig med undantag för Ibiza.[1] Förekomsten på Balearerna är dock inte ursprunglig; troligtvis har den införts dit i förhistorisk tid med mänsklig hjälp.[6]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Roberto Sindaco et al. 2009 Bufotes balearicus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 27 juni 2015.
  2. ^ [a b c] Darrel Frost. ”Amphibian Species of the World” (på engelska). The American Museum of Natural History. http://research.amnh.org/vz/herpetology/amphibia/Amphibia/Anura/Bufonidae/Bufotes. Läst 27 juni 2015. 
  3. ^ Frost, Darrel R. (2009) , database. Amphibian Species of the World: an Online Reference v5.3
  4. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/pseudepidalea+balearica/match/1. Läst 27 juni 2015. 
  5. ^ Aram Agasyan et al. 2008 Bufotes viridis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 29 juni 2015.
  6. ^ Hemmer, Helmut; Kadel, Beate; Kadel, Karl (1981). ”The Balearic toad (Bufo viridis balearicus (Boettger, 1881)), human bronze age culture, and Mediterranean biogeography”. Amphibia-Reptilia (Societas Europaea Herpetologica) 2 (3): sid. 217–230. doi:10.1163/156853881X00041. Läst 30 juni 2015. 

Externa länkar redigera