Buffelhuvud
Buffelhuvud [2] (Bucephala albeola) är en nordamerikansk and som tillhör underfamiljen Merginae.[3]
| Buffelhuvud Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult ♂ | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Underfamilj | Merginae |
| Släkte | Knipor Bucephala |
| Art | Buffelhuvud B. albeola |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bucephala albeola | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Utseende, fältkännetecken och läteRedigera
Den adulta hanen har en kontrastrik fjäderdräkt med svart rygg, vit kropp, svart huvud med vita kinder och skära ben medan honans dräkt är gråbrun. I praktdräkt har hanen svart huvud och glänser i rött och grönt. Den mäter i genomsnitt mellan 40–45 cm. Hanen väger i genomsnitt 450 gram och honan 340 gram. Den får sin adulta dräkt under andra vintern.
Buffelhuvud är tystlåten utom under häckningssäsong då hanen grymtar högt eller tjattrar. Ofta hörs de i grupp. Dess flykt är snabb med ett surrande ljud, men vingarna är tysta. Den flyger lågt över vatten och högt över land.
UtbredningRedigera
Buffelhuvud häckar i Nordamerika i Alaska, Kanada, USA så långt söderut som till USA:s prärier och från British Columbia till östra Québec. Merparten av världsbeståndet består av flyttfågel och den har sina vinterkvarter i marina miljöer på väst- och östkusten i USA men återfinns om vintern även i USA:s inland och i Mexiko.
Introducerade beståndRedigera
De har introducerats på flera håll i Europa.[4] I Sverige har den påträffats åtta gånger fram till och med 2016. BirdLife Sveriges raritetskommitté har dock gjort bedömningen att ingen av dessa individer kan med säkerhet sägas ha ett vilt ursprung.[5]
EkologiRedigera
BiotopRedigera
Dess häckningsbiotop är skog nära små dammar eller sjöar. På vintern vistas de i grunda och skyddade vatten i flodmynningar och vikar, även i kustlaguner med ler- och grusbotten.
HäckningRedigera
Honan är trogen födelse- och häckningsplatsen och använder samma bo år efter år. Boet placeras i trädhålor i skog nära insjöar. Honan lägger 7 till 11 blekt gula eller olivgröna ägg och ruvar dem i ungefär en månad. När ungarna är kläckta stannar de bara ett dygn i boet men blir hos honan, som ensam tar hand om dem i mellan 50 och 55 dygn efter kläckning. Honan matar aldrig ungarna men försvarar området där ungarna söker föda. Buffelhuvudet föder upp en kull per år. Buffelhuvud lever vanligtvis i monogama förhållanden.
FödaRedigera
Buffelhuvud hämtar sin föda i grunda vatten och samlas i flockar på mellan fem och femtio individer. Buffelhuvud söker föda både i söt- och saltvatten. Dess huvudsakliga föda består av insekter, mollusker och kräftdjur. Även frön och vattenväxter ingår i dieten.
Status och hotRedigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Sportskytte och förlust av häckningshabitat beroende på kalhyggen utgör dock hot mot beståndet. Världspopulationen uppskattades 2006 till över 1,2 miljoner individer.[1]
KällorRedigera
NoterRedigera
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Bucephala albeola Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Buffelhuvud, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör buffelhuvud.- Läten på xeno-canto.org
