Brunsångare

fågelart i familjen lövsångare

Brunsångare[2] (Phylloscopus fuscatus) är en liten asiatisk tätting i familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i familjen sångare (Sylviidae).[3]

Brunsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Phylloscopus fuscatus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLövsångare
Phylloscopidae
SläktePhylloscopus
ArtBrunsångare
P. fuscatus
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus fuscatus
AuktorBlyth, 1842
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Brunsångaren blir upp till 10,5–12 centimeter och påminner om gransångaren, både till form och teckning, men kan även i vissa vinklar påminna om gärdsmygen. Brunsångaren har mörkt gråbrun färg på ovansidan, beigefärgat bröst och vit undergump. Näbben är tunn och spetig med lite rödbrunt på näbbroten. Den har ett långt ljust ögonbrynsstreck samt ett mörkt ögonstreck. Hjässan är färgad som ryggen. Könen är lika, dock är ungfåglarna mer olivfärgade ovan.

Sången är ett monotont visslande, locklätet är ett ärtsångarlikt smackande teck.

Utbredning och systematikRedigera

Brunsångare är en flyttfågel som häckar i Sibirien och östra Asien och övervintrar i sydöstra Asien. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Phylloscopus fuscatus fuscatus – Sibirien till Mongoliet och västra Kina, vintertid till Indien och Indokina
  • Phylloscopus fuscatus robustus – norra Kina söder om Gobiöknen till norra Sichuan, vintertid till Indokina

Taxonet weigoldi som idag kategoriseras som underart till sotbrunsångare (P. fuligiventer) har tidigare betraktats tillhöra brunsångaren, liksom taxonet tibetanus. Dessa två arter är relativt nära släkt och skildes åt för mellan 3,1 och 5,1 miljoner år sedan. Tillsammans utgör de genetiskt en systergrupp till en klad bestånde av dvärgsångare, lidsångare, lövsångare och gransångarkomplexet.[4]

FamiljetillhörighetRedigera

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[5] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettisångare (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Förekomst utanför utbredningsområdetRedigera

Trots avståndet till häckningsområdet är brunsångaren är en regelbunden gäst i Europa, framför allt i Storbritannien och Nederländerna.[6] De flesta ses från slutet av oktober och in i november, men vissa har påträffats även i december och har även noterats övervintra.[6] Den har även setts i Alaska och Kalifornien i USA.[7]

 
På besök i Kalifornien, USA.

Brunsångaren i SverigeRedigera

Brunsångaren är en sällsynt men årlig gäst i Sverige med sammanlagt 140-talet fynd, den absoluta majoriteten från oktober månad. Den påträffas ofta i bestånd med ogräs och i öppen terräng med buskage.[8] Den första brunsångaren upptäcktes i oktober 1968 i Ottenby.[9]

EkologiRedigera

Brunsångaren är som flertalet sångare insektsätare men kan också äta annat, exempelvis bär. Den bygger sitt bo i vide och låga buskar i på myrar och sanka ängar i taigaområdet. Den lägger vanligtvis fem till sex ägg.

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som lokalt vanlig.[1]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Phylloscopus fuscatus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Alström, P., Rheindt, F.E., Zhang, R., Zhao, M., Wang, J., Zhu, X., Gwee, C.Y., Hao, Y., Ohlson, J., Jia, C., Prawiradilaga, D.M., Ericson, P.G.P., Lei, F. & Olsson, U. 2018. Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: 141–152.
  5. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  6. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 337. ISBN 0-679-45120-X 
  8. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9 
  9. ^ Brunsångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

KällorRedigera

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 306-307 

Externa länkarRedigera