Brunhuvad fnittertrast[2] (Pterorhinus treacheri) är en fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3] Arten förekommer endast på Borneo. Den minskar i antal men listas ändå som livskraftig.

Brunhuvad fnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläktePterorhinus
men se text
ArtBrunhuvad fnittertrast
P. treacheri
Vetenskapligt namn
§ Pterorhinus treacheri
Auktor(Sharpe, 1879)
Synonymer
  • Garrulax treacheri
  • Ianthocincla treacheri

Utseende redigera

Brunhuvad fnittertrast är en medelstor (22–24 cm) fnittertrast. Ovansidan samt bröst och buk är skiffergrå. På huvudet är den kastanjebrun på hjässan, men även ner i ansiktet. Den har vidare en vit ring kring ögat, lysande gul näbb, ett tydligt vitt stråk i vingen och kastanjebrun undergump. Distribution

Utbredning och systematik redigera

Brunhuvad fnittertrast förekommer på Borneo och delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • ’'Pterorhinus treacheri damnatus – östra Sarawak
  • Pterorhinus treacheri griswoldi – centrala Borneo
  • Pterorhinus treacheri treacheriSabah

Tidigare behandlas den som underart till brunhättad fnittertrast (G. mitratus) och vissa gör det fortfarande.[4]

Släktestillhörighet redigera

Brunhuvad fnittertrast placeras traditionellt i det stora fnittertrastsläktet Garrulax, men den taxonomiska auktoriteten Clements et al lyfte ut den och ett antal andra arter till släktet Ianthocincla efter DNA-studier.[5][6] Senare studier visar att Garrulax består av flera, äldre utvecklingslinjer,[7] även inom Ianthocincla. Författarna till studien rekommenderar därför att släktet delas upp ytterligare, på så sätt att brunhuvad fnittertrast med släktingar lyfts ut till det egna släktet Pterorhinus. Idag följer tongivande International Ornithological Congress och även Clements et al dessa rekommendationer.[3][5]

Levnadssätt redigera

Brunhuvad fnittertrast hittas i fuktiga bergskogar på mellan 200 och 2800 meters höjd, men även i mer påverkad ungskog, närliggande jordbruksmark och lågväxt vegetation i gamla risfält. Den ses vanligen i par eller i smågrupper om upp till fyra eller fem fåglar, ofta tillsammans med andra fågelarter. Fågeln födosöker i nedre och medelhöga skikten på jakt efter insekter, men tar även små snäckor, frukt, bär och frön.

[[Fil:Chestnut-hooded Laughingthrush (Garrulax treacheri) 2.jpg[thumb|right]]

Häckning redigera

Häckningssäsongen sträcker sig från februari till april. Det grunda skålformade boet av rötter och växtfibrer placeras tre till nio meter ovan mark i snår av ormbunkar som hänger ner från ett träd. Däri lägger den två ägg. Boparasitism från större hökgök har noterats.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den brittiska kolonialadministratören William Hood Treacher (1849-1919), guvernör över British North Borneo 1881-1887 och resident general över Förenade malajstaterna 1902-1904.[8]

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

  • Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Pterorhinus treacheri . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  7. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera