Brunalkippa

fågelart i Sydostasien
(Omdirigerad från Brun alkippa)

Brunalkippa[2] (Alcippe brunneicauda) är en fågel i den nyligen erkända familjen alkippor inom ordningen tättingar.[3]

Brunalkippa
Status i världen: Nära hotad[1]
Malacocincla abbotti williamsoni - Khao Yai.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAlkippor
Alcippeidae
SläkteAlcippe
ArtBrunalkippa
A. brunneicauda
Vetenskapligt namn
§ Alcippe brunneicauda
Auktor(Salvadori, 1879)
Synonymer
  • Brunstjärtad fulvetta
  • Brun fulvetta
  • Brun alkippa
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Brunalkippa är en 14,5–15 cm lång fågel med få utmärkande kännetecken. Ovansidan är varmt mellanbrun, på övergump och övre stjärttäckare något med roströd. På ovansidan av vingen syns brunsvart på fjädrarnas innerfan med mycket ljusare rostbrunt på ytterkanterna. På huvudet syns gråaktigt medelbrunt på panna, hjässa och nacke, på huvudsidan ljusare grå. Den saknar vidare olikt sina släktingar längsgående hjässband.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Brunalkippa har sitt utbredningsområde i Sydostasien. Den behandlas antingen som monotypisk[3] eller delas in i två underarter med följande utbredning:[5]

Den ses i låglänta områden, upp till 1000 meters höjd på Sumatra, på Borneo vanligen till 1200 meter. Arten är stannfågel.[4]

Släktes- och familjetillhörighetRedigera

Länge placerades arterna i Schoeniparus, Lioparus, Fulvetta och Alcippe i ett och samma släkte, Alcippe, men flera genetiska studier visar att de är långt ifrån varandras närmaste släktingar och förs nu istället vanligen till flera olika familjer,[6][7][8] där arterna till Alcippe verkade utgöra systergrupp till fnittertrastarna och fördes till den familjen. Senare genetiska studier[9] har dock visat att de utgör en mycket gammal utvecklingslinje och urskiljs därför av exempelvis tongivande International Ornithological Congress (IOC) till en egen familj, Alcippeidae.[3]

LevnadssättRedigera

Brunalkippa hittas i städsegrön urskog och i uppvuxen ungskog. Där ses den födosöka i par eller i smågrupper, ofta i artblandade flockar, på jakt efter insekter och bär. Arten häckar april–maj i Thailand och maj–juli på Borneo.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, så pass att internationella naturvårdsunionen IUCN listar den som nära hotad (NT).[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Alcippe brunneicauda Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 1 september 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b c] Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Pasquet, E., E. Bourdon, M.V. Kalyakin, and A. Cibois (2006), The fulvettas (Alcippe, Timaliidae, Aves): a polyphyletic group, Zool. Scripta 35, 559-566.
  7. ^ Collar, N.J. (2006), A partial revision of the Asian babblers (Timaliidae), Forktail 22, 85-112.
  8. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  9. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

Externa länkarRedigera