Bronislav Kaminskij
Bronislav Kaminskij, ryska Бронислав Каминский, född 16 juni 1899 i Vitsebsk, död 28 augusti 1944 i Litzmannstadt, var en sovjetisk kemiingenjör av polsk-tysk härkomst, och senare SS-Brigadeführer. Kaminskij stred med Röda armén efter oktoberrevolutionen.
| Bronislav Kaminskij | |
 Bronislav Kaminskij i mars 1944. Han bär Järnkorset av första klassen, Östfolksmedaljen och Såradmärket i svart. | |
 Brigadeführer | |
|---|---|
| Född | 16 juni 1899 Vitsebsk, Tsarryssland |
| Död | 28 augusti 1944 (45 år) Litzmannstadt, Tyskland |
| Inträde | juni 1944 |
| Tjänstetid | juni–augusti 1944 |
| Befäl | Ryska nationella befrielsearmén |
| Utmärkelser |  Järnkorset av första klassen Östfrontsmedaljen Östfolksmedaljen av första klassen i guld med svärd Såradmärket i svartAntipartisanmärket |
Biografi redigera
Under andra världskriget bytte Kaminskij sida och blev befälhavare för RONA (Russkaja Osvoboditelnaja Narodnaja Armija), en rysk kollaborationistisk styrka som bekämpade sovjetiska partisaner och antinazistiska motståndsrörelser i Brjansk-området, Vitryssland och Polen och som i juni 1944 inkorporerades i Waffen-SS. Kaminskij fick smeknamnet ”Krigsherren från Brjanskskogen”.[1]
Vid den tyska reträtten 1944 ledde Kaminskij 15 000 soldater och 20 000 civila genom Vitryssland till Övre Schlesien. När Warszawaupproret inleddes var Kaminskij brigadgeneral för 29:e SS-divisionen, 29. Waffen-Grenadier-Division der SS RONA (russische Nr. 1). Kaminskijs ryska brigad och Oskar Dirlewangers brigad, som bestod av ett flertal dömda kriminella, sattes in den 4 augusti 1944 mot upprorsmännen i Warszawa. Dessa två brigader svarade för de grövsta krigsbrotten: massmord, våldtäkter, plundring. Under augusti mördades 10 000 civila, inklusive barn och gravida, i Ochota. Radiuminstitutet stormades, varvid patienter och sjukhuspersonal mördades och byggnaden brändes ner.[2]
När Erich von dem Bach-Zelewski tog över befälet för kväsandet av upproret protesterade han till Hitlers högkvarter mot det meningslösa mördandet och fick godkännande att upplösa Kaminskijs brigad. von dem Bach-Zelewski lät gripa och dömde Kaminskij till döden för plundring, ett brott belagt med dödsstraff.[1] Domen verkställdes med nackskott av Gestapo i Łódź. Officiellt hade Kaminskij dödats i ett bakhåll av polska partisaner.[1]
Kaminskijs brigad utsattes för en polsk hämndaktion den 2 september 1944, då hundratals av hans soldater dödades eller sårades i närheten av byn Truskaw. Stora mängder plundrade juveler, klockor och guld påträffades hos de döda i Kaminskijs brigad. De återstående soldaterna blev överförda till Andrej Vlasovs division inom SS.[3]
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c] Ailsby 2008, s. 85.
- ^ ”Crimes at the Radium Institute Hospital” (på engelska). Warszaw Uprising 1944. Project InPosterum. Arkiverad från originalet den 9 mars 2012. https://www.webcitation.org/662gsJKYC?url=http://www.warsawuprising.com/witness/atrocities2.htm. Läst 9 mars 2012.
- ^ Lukas, Richard C. (1997) (på engelska). The Forgotten Holocaust: the Poles under German Occupation, 1939–1944 (2). New York: Hippocrene. sid. 198–206. ISBN 0-7818-0528-7
Tryckta källor redigera
- Ailsby, Christopher (2008). SS: Tredje rikets bödlar. Hitlers krigare; 10. Hallstavik: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. ISBN 978-91-85789-08-5