Öppna huvudmenyn

Bredbandad ekbarkbock (Plagionotus detritus) är en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen långhorningar.

Bredbandad ekbarkbock
Status i Sverige: Akut hotad[1]
Plagionotus detritus up2.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
FamiljLånghorningar
Cerambycidae
SläktePlagionotus
ArtBredbandad ekbarkbock
P. detritus
Vetenskapligt namn
§ Plagionotus detritus
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

KänneteckenRedigera

Den bredbandade ekbarkbocken har en kroppslängd på cirka 18 millimeter. Benen och antennerna är långa och kraftiga och rödbruna till färgen. Grundfärgen på kroppen är svart, med gula band på huvud, halssköld och täckvingar. Dessa är särskilt breda på den bakre delen av täckvingarna, så att denna är övervägande gulaktig, något som skiljer den bredbandade ekbarkbocken från den annars snarlika smalbandade ekbarkbocken.

UtbredningRedigera

Den bredbandade ekbarkbockens huvudsakliga utbredningsområde är mellersta och södra Europa. I Sverige, som är den nordligaste utposten i artens utbredningsområde, finns den endast på Djurgården i Stockholm samt Sickla Ekpark[2], även kallad Ekbacken.

StatusRedigera

Den bredbandade ekbarkbocken är i Sverige klassad som akut hotad. Under 1900-talet har dess utbredning i landet gått starkt tillbaka, även om den troligen aldrig hört till de allmännare skalbaggarna i Sverige. Äldre fynd finns rapporterade från Skåne, Blekinge, Småland, Halland, Västergötland, Östergötland, Uppland, Öland och Gotland. De största hoten mot arten är exploatering av dess livsmiljö, eftersom dess utbredningsområde är så begränsat, och därpå följande effekter som habitatförlust, genom att de gamla ekar som den behöver för sin larvutveckling tas bort. Även inom sitt övriga utbredningsområde har denna art på många håll minskat kraftig under senare tid.

LevnadssättRedigera

Den bredbandade ekbarkbockens färgteckning i svart och gult, som påminner om en getings, är en form av mimikry som skyddar skalbaggen mot fiender. I Sverige är den endast påträffad på ek, men längre söderut i Europa har fullbildade skalbaggar också påträffats på al, avenbok, björk, bok, äkta kastanj och salix.

I Sverige uppträder de fullbildade skalbaggarna från slutet av juni till mitten av juli. Efter parningen lägger honan äggen ett och ett i springor på barken på stammar och grova grenar i döda ekar. Efter cirka två veckor kläcks äggen och larven lever sedan under barken och gnager gångar i veden. Utvecklingstiden från ägg till imago är troligen värmeberoende. I Sverige tar den vanligen två år, medan den i sydligare delar av utbredningsområdet kan gå på ett år. Förpuppningen sker under barken, i Sverige vanligen i början av juni, och puppstadiet varar i omkring två veckor.

ReferenserRedigera

  1. ^ Artdatabankens faktablad om Bredbandad ekbarkbock[död länk] Läst 9 mars 2009.
  2. ^ ”Tillsynsarbetet i Stockholms olika natur- och kulturreservat 2005-2006”. http://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=93210. Läst 8 november 2014.