Brunalka[2] (Brachyramphus brevirostris) är en fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i Berings hav och Alaskagolfen.[3]
| Brunalka Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Alkor Alcidae |
| Släkte | Brachyramphus |
| Art | Brunalka B. brevirostris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Brachyramphus brevirostris | |
| Auktor | (Vigors, 1829) |
| Utbredning | |
 | |
Utseende redigera
Brunalkan är en liten (22-23 cm) alka med mycket kort näbb och tydligt skilda dräkter efter årstid. Sommartid är den genomgående gyllenbrun, tätt fläckad på ovansida och flanker, med vit buk och undergump. I flykten syns smala, spetsiga och mörka vingar som konstrasterar mot den ljusare kroppen. Liggande på vattnet flyter den högt, med den korta stjärten ofta rest.[4]
Utanför häckningstid har den en smal, mörkgrå hjässa och grått på nacke och ovansida med tydligt vitt på skapularerna. Ansiktet är mycket vitt, till skillnad från marmoralkan även kring ögat. På halssidan syns en grå fläck som nästan bildar ett halsband. Undersidan är helvit.[4]
Läte redigera
Lätena liknar marmoralkan, men hörs mer sällan med endast dämpade och låga klagande ljud.[5]
Utbredning och systematik redigera
Brunalkan förekommer huvudsakligen utmed kusterna i Berings hav, men även något norrut in i Tjuktjerhavet och söderut till Alaskagolfen. I Ryssland hittas den på Wrangelön, östra Tjuktjerhalvön i Tjuktjerhavet västerut till Kap Schmidta och söderut till norra Ochotska havet och östra Kamtjatkahalvön. Den påträffas även i Alaska från strax öster om Kap Lisburne söderut till Aleuterna och österut till Glacier Bay och Stikinefloden. Vintertid förekommer den huvudsakligen nära häckningsområdena, men på den asiatiska sidan också ner till norra Kurilerna. Den har även noterats utanför Hokkaido i norra Japan.[6]
Levnadssätt redigera
Brunalkan ses födosöka nära kusten, framför allt i vatten kring strömmande utlopp från glaciärer. Födan består av fisklarver, krill och andra små zooplankton, men ungarna matas med större fiskar som den bär i näbben.
Häckning redigera
Brunalkan är en av de minst kända alkorna vad gäller häckningsbiologi. Liksom dess nära släkting marmoralkan, och till skillnad från de flesta övriga alkor, hittas den inte i kolonier vid kusten. Istället häckar inåt landet i bergstrakter över trädgränsen. Det enda lägget läggs direkt på marken på en sydlänt sluttning, ofta nära snöfält. Ungen tappar dunet på kroppen först endast tolv timmar innan den lämnar boet, en anpassning för att undvika upptäckt från predatorer i den utsatta miljön. Detta förklarar också den adulta fågelns ovanligt kryptiska fjäderdräkt som fungerar som ett kamouflage, likaså att brunalkan är ovanligt tystlåten även i häckningsområdet.
När ungen är flygg antas det att den flyger till havet, men det har också föreslagits att den når dit via floder. Därefter tros den klara sig helt på egen hand, eftersom ingen ungfågel har setts intill en adult fågel vid kusten. Brunalkan börjar häcka först vid två till fyra års ålder och häckar möjligen inte varje år.
Status och hot redigera
Från att tidigare ha betraktats som livskraftig ändrade internationella naturvårdsunionen IUCN brunalkans hotstatus drastiskt till akut hotad efter studier som avslöjade att den minskade mycket kraftigt i antal. Tio år senare nedgraderades den till nära hotad när nya undersökningar visade att den inte minskade fullt så kraftigt som man tidigare trott. Världspopulationen uppskattas till mellan 32.000 och 55.000 vuxna individer.[1]
Referenser redigera
Tryckta källor redigera
- Gaston, Anthony; Jones, Ian (1998). The Auks, Alcidae. Oxford University Press, ISBN 0-19-854032-9
- Day, R. H., D. J. Kuletz, och D. A. Nigro. 1999. Kittlitz’s Murrelet (Brachyramphus brevirostris). I The Birds of North America, No. 435 (A. Poole and F. Gill, red.). The Birds of North America, Inc., Philadelphia, PA.
Noter redigera
- ^ [a b] Birdlife International 2014 Brachyramphus brevirostris Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 4 januari 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
- ^ [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
- ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 211. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Nettleship, D.N., de Juana, E., Sharpe, C.J. & Boesman, P. (2019). Kittlitz's Murrelet (Brachyramphus brevirostris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54067 5 februari 2019).
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör brunalka.
Wikispecies har information om Brachyramphus brevirostris.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
