Bouba-kiki-effekten

Psykolingvistiskt fenomen

Bouba/kiki-effekten är en icke godtycklig kartläggning mellan tal och ljud och den visuella formen på objekt. Effekten observerades för första gången av den tysk-amerikanske psykologen Wolfgang Köhler år 1929. I psykologiska experiment som först utfördes på ön Teneriffa (där det primära språket är spanska), visade Köhler bilder som liknar de som syns till höger. Han frågade deltagarna vilken form som kallades för "takete"[1] och vilken som kallades för "baluba" ("maluma" i 1947 års version). Även om det inte uttryckligen angavs, antog Köhler att det fanns en stark preferens att associera den spetsiga formen med "takete" och den rundade formen med "baluba".

Booba and Kiki former
Denna bild används som ett test för att demonstrera att människor inte godtyckligt associerar ljud till former: amerikanska högskoleelever och talare av språket tamil i Indien kallade formen till vänster för "kiki" och formen till höger för "bouba".

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bouba/kiki effect, 28 april 2018.

Noter redigera

  1. ^ Ćwiek, Aleksandra; Fuchs, Susanne; Draxler, Christoph; Asu, Eva Liina; Dediu, Dan; Hiovain, Katri (2022-01-03). ”The bouba/kiki effect is robust across cultures and writing systems”. Philosophical Transactions of the Royal Society B: Biological Sciences 377 (1841): sid. 20200390. doi:10.1098/rstb.2020.0390. PMID 34775818. PMC: PMC8591387. https://royalsocietypublishing.org/doi/10.1098/rstb.2020.0390. Läst 25 november 2022.