Borsilikatglas, mycket ofta ses även den svengelska skrivningen borosilikatglas (en riktigare svensk benämning hade dock varit boratsilikatglas[1]), är ett glas som förutom kiseldioxid även innehåller dibortrioxid (vanligen 12–13 %), vilka tillsammans bildar ett boratsilikatskelett[2]. Glaset har en väldigt låg temperaturutvidgningskoefficient på 3,3⋅10−6 K−1, vilket ungefär är en tredjedel av kalk-sodaglas, det vill säga ”vanligt hushålls- eller fönsterglas” och tåler därför uppvärmning utan att spricka. Det används därför ofta till laboratorieutrustning, kaffebryggare och dylikt. Vidare är borsilikatglas mycket syraresistent och angrips i stort sett bara av vätefluorid och koncentrerad fosforsyra (samt starka baser).
Borsilikatglas har ett brytningsindex på 1,51 till 1,54 och, särskilt typen BK7 (som har ett Abbetal på 64,17[3] och således är ett kronglas med låg kromatisk aberration), används även för optik som teleskop och mikroskop.
Med en något lägre halt av borat (5–9 %) används borsilikatglas i glasull och glasfiber (för att öka viskositeten så att glasfiberdragning möjliggörs).[4]
Det första borsilikatglaset, Jenaer Glas (sedan 1943 under produktnamnet Duran[5]), tillverkades av den tyske glastillverkaren Otto Schott från Jena i slutet av 1800-talet.
Olika typer marknadsförs under ett stort antal olika namn: Först och främst Duran och Pyrex (först tillverkat av Corning 1915), men även Borosil, Simax, Supertek, Suprax, etcetera.
-
Eldfast form av Pyrex-glas speciellt lämpad för mikrovågsugnar.
Referenser redigera
- Bekir Karasu et al., 2020, Past and Present Approaches to Borosilicate Glasses i El-Cezerî Journal of Science and Engineering 7:2 sid. 940-969.
- ^ Gunnar Hägg, Allmän och oorganisk kemi, sjätte upplagan (1973), sid. 582. ISBN 9120037066.
- ^ Hägg, op.cit. sid 604.
- ^ Crown Glasses på RP-Photonics.
- ^ Industrimineral, Statens offentliga utredningar, 1977:75, sid. 217 (221/490).
- ^ Duran på Deutsches Patent- und Markenamt.