Öppna huvudmenyn

Bo Huldt, född 24 april 1941, död 26 maj 2015, var en svensk historiker och expert inom utrikespolitik.[1]

BiografiRedigera

Bo Huldt tillhörde den så kallade stockholmssläkten Huldt och en gren adlades med namnet Hultenheim; hans egen släktgren kom till Västerbotten.

Huldt disputerade i historia 1974 vid Lunds universitet på en avhandling om Sveriges delaktighet i FN med särskilt hänseende på dekolonialisationen. Därefter blev han docent vid Sekretariatet för framtidsstudier och året därpå ingick han i Statsrådsberedningen, där han stannade till 1979. Samma år började han som forskare vid Utrikespolitiska institutet och blev dess chef 1988. Därutöver var han chef vid Internationella institutet för strategiska studier i London (IISS) 1992-1993. Åren 1994-2001 var han anställd vid Försvarshögskolan, där han vid 1996 fick en professur i säkerhetspolitik med strategi. 1997–1998 var han Försvarshögskolans chef för Institutet för högre totalförsvarsutbildning.

Huldt var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien sedan 1985,[2] och var sedan 2006 akademins styresman.

Bo Huldt är utbildad till reservofficer i armén och har tillhört Norra Skånska regementet, P6. Avlade officersexamen 1 september 1962 och befordrades till kapten 1 juli 1972.

I januari 2008 tilldelades han H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i serafimerordens band.[3]

Huldt var släkt med industrimannen Kristoffer Huldt och arkitekten Åke H. Huldt.

Källor (urval)Redigera

NoterRedigera