För journalisten, se Birgitta Dahl (journalist).

Rut Birgitta Dahl, född 20 september 1937 i Råda socken i Göteborg,[1] är en svensk socialdemokratisk politiker, som var riksdagsledamot i 33 år från 1969 till 2002. Hon var biträdande industriminister 1982–1987, miljö- och energiminister 1987–1990, miljöminister 1990–1991 samt riksdagens talman 1994–2002. Från 1990 till 1996 var hon ledamot av socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Mellan 2005 och 2011 var hon ordförande för Unicef Sverige.

Birgitta Dahl

Birgitta Dahl, 1990.

Ämbetsperiod
3 oktober 1994–30 september 2002
Monark Carl XVI Gustaf
Företrädare Ingegerd Troedsson
Efterträdare Björn von Sydow

Ämbetsperiod
8 oktober 1982–27 februari 1990
Statsminister Olof Palme
Ingvar Carlsson
Företrädare Carl Axel Petri
Efterträdare Rune Molin

Ämbetsperiod
12 mars 1986–4 oktober 1991
Statsminister Ingvar Carlsson
Företrädare Ingvar Carlsson
Efterträdare Olof Johansson

Mandatperiod
1969–1970
1971–1973
1974–1976
1976–1979
1979–1982
1982–1985
1985–1988
1988–1991
1991–1994
1994–1998
1998–2002
Valkrets Uppsala län

Född Rut Birgitta Dahl
20 september 1937 (82 år)
Råda socken, Askims härad, Västergötland
Politiskt parti Socialdemokraterna
Make Enn Kokk (1986–2019)
Barn 3 (bl.a. Anna Kettner)

BiografiRedigera

Birgitta Dahl föddes Göteborg i ett hem där modern var lanthushållslärare och fadern folkhögskolerektor.[2] Båda föräldrarna var folkpartister och aktiva i nykterhetsrörelsen.[1] Hon växte sedan upp i Storvik, Västerås och Vallentuna. Under 1950-talet flyttade hon till Uppsala för att studera.[3]

Dahl studerade nordiska språk, historia och statskunskap i Uppsala under sent 1950- och tidigt 1960-tal. 1960 blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet. Under studietiden var Dahl aktiv i styrelsen för både Uppsala studentkår och Sveriges förenade studentkårer, i båda fallen som ansvarig för sociala frågor.[2] I Uppsalakårens sociala utskott var Anna-Greta Leijon sekreterare under samma period. Därefter blev Dahl förste byråsekreterare vid SIDA 1964–1968, kursassistent på Nordiska Afrikainstitutet 1964–1965 samt anställd vid Dag Hammarskjölds Minnesfond 1965–1967 och ordförande för Svenska kommittén för Vietnam 1971–1977.[3]

1975 skrev Dahl en egen motion och stred för den i riksdagen om att bygga ut barnomsorgen till full behovstäckning, vilket beslutades tio år senare, 1985. Under många år kämpade hon också bland annat för att införa delad föräldraförsäkring (istället för moderskapsförsäkring), vilket beslutades 1974, för ett förbud mot barnaga, vilket beslutades 1979, och för att verkställa kriminalisering av våldtäkt inom äktenskapet, som ingen i Sverige dömts för förrän 1984 trots att det varit kriminaliserat sedan Brottsbalken trädde i kraft 1965.[1][4][5][6]

Vid 1980 års folkomröstning om kärnkraft var Dahl en av ledarna för Linje 2. Sedan socialdemokraterna åter fick regeringsmakten efter valet 1982 lade hon som ny energiminister mycket kraft på att upprätta trovärdigheten i Linje 2:s slogan "Avveckling, men med förnuft", genom satsning på alternativ elproduktion (även kolkraft och naturgas) och genom riksdagsbeslut om avveckling av två reaktorer. Detta beslut som hon beskrev som "oåterkalleligt" hade uttalat stöd av statsminister Ingvar Carlsson, finansminister Kjell-Olof Feldt och av en stor riksdagsmajoritet (s, vpk, mp och c). Efter en omfattande lobbying och propagandakampanj 1989 revs beslutet ändå upp, och i januari 1990 fick Dahl lämna ifrån sig energiministerposten till den kärnkraftsvänlige Rune Molin, som kom från LO.

Under tiden som energiminister var Dahl även upphovsman till Lagen om kärnteknisk verksamhet, som trädde i kraft 1984 och bland annat förbjöd såväl uppförande som planering av nya kärnreaktorer i Sverige, men som inte innebar några restriktioner mot forskning och utveckling eller export av kärnkraft. Som miljöminister var hon bland annat med och drev igenom förbudet mot användande av freoner, som tidigare varit vanliga i bland annat kylanläggningar.

År 1994 blev Dahl Sveriges riksdags talman. År 1997 publicerades Per Ahlmarks bok Det öppna såret, där bland annat Dahls tidigare positiva uttalanden om Röda khmererna och om att folkmordet i Kambodja inte skulle ha ägt rum uppmärksammades.[7] Detta ledde till en debatt om Dahls demokratiska trovärdighet och lämplighet som talman i riksdagen. Dahl har i efterhand sagt att hon varit plågad över att hon i tid inte "förstod Kambodjafrågan".

FamiljRedigera

Birgitta Dahl är dotter till folkhögskolerektor Sven Dahl och hushållsläraren Anna-Britta, född Axelsson. Hon har varit gift med Bengt Kettner och var gift med Enn Kokk från 1986 till hans död 2019. Hon är mor till Anna Kettner (född 1961), Kerstin Kokk (född 1969) och Matti Dahl (född 1973).

BibliografiRedigera

Ordnar och utmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Lund, Jörgen (28 november 2016). ”Birgitta Dahl: 'Jag skällde ut Palme'”. Dagens ETC. https://www.etc.se/inrikes/birgitta-dahl-jag-skallde-ut-palme. Läst 8 januari 2020. 
  2. ^ [a b] Lasota, Jerry (29 januari 2003). ”Kvinnlig talman byter fokus till genus”. Ergo. https://www.ergo.nu/portratt/20030129-kvinnlig-talman-byter-fokus-till-genus. Läst 8 januari 2020. 
  3. ^ [a b] Wistedt, Åsa (24 november 2016). ”Birgitta Dahl skriver om sin kamp för kvinnors rättigheter”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6571267. Läst 8 januari 2020. 
  4. ^ Beckström, Liv (28 maj 2017). ”Birgitta Dahls fajter inspirerar än”. Dagens Arena. https://www.dagensarena.se/opinion/birgitta-dahls-fajter-inspirerar/. Läst 8 januari 2020. 
  5. ^ Nyström, Jonas (2009). Kriminaliseringen av våldtäkt inom äktenskapet : En granskning av 1962 års brottsbalk och dess bihang (sid. 17). Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:vxu:diva-5799
  6. ^ Fransson, Erik (9 januari 2019). ”Det är en 'fin svensk sed'”. Hela Gotland. https://www.helagotland.se/opinioninsandare/det-ar-en-fin-svensk-sed-15405599.aspx. Läst 8 januari 2020. 
  7. ^ Ahlmark, Per (1997). Det öppna såret : om massmord och medlöperi. Stockholm: Timbro. sid. 378–380. ISBN 91-7566-326-0 

Tryckta källorRedigera

  • Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985–1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 71

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Carl Axel Petri
Sveriges energiminister
1982–1990
Efterträdare:
Rune Molin
Företrädare:
Ingvar Carlsson
Sveriges miljöminister
1986–1991
Efterträdare:
Olof Johansson
Företrädare:
Ingegerd Troedsson
Talman i Sveriges riksdag
1994–2002
Efterträdare:
Björn von Sydow