Beyazit II, född 1447 eller 1448, död 26 maj 1512, var sultan av Osmanska riket från 1481 till 1512.

Beyazit II
Född3 december 1447
Amasya, Turkiet
Död26 maj 1512[1] (64 år)
Istanbul
BegravdBayezid II Mosque
SysselsättningRegent
Befattning
Sultan av Osmanska riket (1481–1512)
MakaAyşe Hatun
Şirin Hatun
Nigar Hatun
Bülbül Hatun
Gülruh Hatun
Gülbahar Sultan
Muhtereme Ferahşad Hatun
Hüsnüşah Hatun
BarnSelçuk Sultan
Aynışah Sultan (f. 1463)
Hundi Sultan (f. 1464)
Ayşe Sultan (f. 1465)
Şehzade Şehenşah (f. 1465)
Hatice Sultan (f. 1465)
Hümaşah Sultan (f. 1466)
Şehzade Ahmet (f. 1466)
Fatma Sultan (f. 1467)
Şehzade Korkut (f. 1467)
İlaldı Sultan (f. 1469)
Selim I (f. 1470)
Kamerşah Sultan (f. 1473)
Şah Sultan (f. 1474)
Şehzade Alemşah (f. 1477)
FöräldrarMehmet II
Gülbahar Hatun
Namnteckning
Redigera Wikidata

Beyazit var son till Mehmet II och kom efter faderns död med janitsjarernas hjälp på tronen. Beyatiz företog krigståg mot Italien, Bosnien, Dalmatien och Ungern, han erövrade Hercegovina, Moldavien och Bessarabien, men led mot de egyptiska mamlukerna ett avgörande nederlag 1488. Sedermera vände han sig söderut, besegrade den venetianska flottan vid Sapienza 1498 och erövrade större delen av Peloponnesos men måste vika för den mellan Ungern, Venedig och påven bildade, av Spanien och Frankrike understödda koalitionen samt 1502 sluta fred. Beyazits sista regeringsår oroades genom successionsstrider mellan hans söner Ahmed och Selim. Den senare gjorde uppror mot sin far och lyckade med bistånd från kanen av Krim 1512 tvinga sin far till avsägelse. Denne avled några dagar därefter, möjligen förgiftad. Beyazit var sufist och gjorde sig känd som moské och brobyggare. Av stor politisk betydelse var den turkiska flottans enorma uppsving under hans regering.

Under denna tid fick också tusentals sefardiska judar, som 1492 flytt från Spanien, en fristad i riket.

Källor

redigera
  1. ^ läs online, Encyclopædia Britannica .[källa från Wikidata]
Företrädare:
Mehmet II
Osmansk sultan
14811512
Efterträdare:
Selim I