Brännkyrkagatan

Brännkyrkagatan är en gata mellan Pustegränd och Kristinehovsgatan på Södermalm i Stockholm. Brännkyrkagatan delas av Torkel Knutssonsgatan i ett östra och ett västra avsnitt. Hornstullsgatan utgjorde fram till sekelskiftet 1900 den västra delen av Brännkyrkagatan som då slutade vid tullhusen på Hornstull. På Brännkyrkagatans östra avsnitt ("Besvärsbacken") finns stockholmsgatornas brantaste lutning med 22%.

Historik redigera

Skylt i Maria trappgränd.

"Besvärsbacken" 2018.

Gatan fick sitt nuvarande namn vid namnrevisionen 1885, samtidigt med Sveavägen vars tidigare namn var Stora Badstugatan och kunde förväxlas med Brännkyrkagatan som också hette Stora Bastugatan. Andra namn för Brännkyrkagatan var bland annat Besvärsgatan.

På 1600-talet förekom även beteckningen Gamble Badestugegatathun och Stora badstwege gattan. På 1700-talets början kallas gatan Besvärsbacken. Fram till 1959 började gatan vid Södermalmstorg, då Centralbron öppnades. Fram till 1964 fortsatte gatan efter Kristinehovsgatan via nuvarande Hornsbruksgatan och Bergsunds strand ända fram till flottbron vid Liljeholmsviken, den var således mycket lång.

Den branta backen vid Pustegränd kallades tidigare ofta för Besvärsbacken. Backen är Stockholms brantaste gata med en lutning av 22%. Den användes i början på 1900-talet som en plats för testkörning av bilar och för att utföra bromsprov för Kompetensbevis för bilkörning (dagens körkort). Här visade 1907 en av Sveriges första kvinnliga bilister, Alexandra Gjestvang, ett bromsprov för sitt kompetensbevis. Bredvid henne satt fadern, generalkonsul E.C. Gjestvang som var Sveriges första bilhandlare.^[1] Runtomkring stod en nyfiken folkmassa.

Besvärsbacken då och nu redigera


Bilkörning i "Besvärsbacken" omkring år 1900 och från samma plats år 2018. Numera är backen enkelriktad; man får bara köra nerför.

Lilla Puckeln redigera

Liksom Hornsgatan har även Brännkyrkagatan en "puckel", en så kallad apparell som är en rest av 1700-talets gatunivå. Den kallas även Lilla Puckeln med anspelning på Stora Puckeln som avser Hornsgatspuckeln. Lilla Puckeln är resultatet av en gatujustering som utfördes 1885 i samband med bygget av Mariahissen då nivåerna på Brännkyrkagatan jämnades ut för att underlätta transporterna till och från hissen.^[2] Ingångarna till fastigheterna där gatan sänktes hamnade långt upp på fasaden och fick byggas om eller angöras via en gångbrygga som man kan se på äldre fotografier.^[3]

Vid "puckelns" norra sida ligger kvarteret Ugglan med flera kulturhistorisk intressanta byggnader som representerar den borgerliga bebyggelsen i Stockholm under sent 1700-tal.^[4] De är blåklassade av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att bebyggelsen har "synnerligen höga kulturhistoriska värden" motsvarande fordringarna för byggnadsminnen.^[5]

Bilder redigera

Söderhöjdskyrkan Bellmansgatan 31.
"Besvärsbacken" mot väster.
Brännkyrkagatan 18-22, "Lilla Puckeln".
Wirwachs malmgård, Brännkyrkagatan 100-112.
Tapeten 9, Brännkyrkagatan 111 B–C.

Byggnader i urval redigera

Wahlbergska huset, Brännkyrkagatan 18.

Nr 11, Alfvingska huset, uppfört 1791, påbyggt 1882 och 1915
Nr 13, Petter Gödeckes sockerbruk, uppfört 1737 utvidgat 1837
Nr 15, Brinck, Hafström & Co, tobaksfabrik, huset uppfört 1762 utvidgad 1785
Nr 18, Wahlbergska huset, uppfört på 1770-talet
Nr 20, Johan Petter Bloms hus, uppfört 1767
Nr 21, Kjellbeckska huset, uppfört 1759
Nr 22, Rönnerbergska huset, uppfört 1759
Nr 24, Kamreraren Bergs hus, uppfört 1761
Nr 23, Hasselqvistska huset, uppfört 1765
Nr 25, Felleniuska huset, uppfört 1897
Nr 26, Wilhelm Elies hus, uppfört 1768 och tillbyggt 1786
Nr 31, Söderhöjdskyrkan, uppfört 1886
Nr 66–68, Wicanders korkfabrik (numera riven)
Nr 71, Måleriyrkets museum, uppfört 1781
Nr 100–110, Wirwachs malmgård, uppfört 1770-tal
Nr 112–114 (dåvarande Hornstullsgatan 8-10), A.W. Friestedts Tekno-Kemiska Fabrik, 1856–1894 (numera riven)