Bertil Andersson (motorcykelförare)

svensk motorcykelförare

Bertil Sigvard ”Getingen” Andersson, född 15 maj 1922 i Skånela församling, Stockholms län, död 9 maj 2000 i Vantörs församling, Stockholm,[1] var en svensk motorcykelförare som utsågs till Årets motorgrabb 1948.

Bertil Andersson
Född15 maj 1922
Död9 maj 2000 (77 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningMotorcykelförare
Redigera Wikidata

Bertil Andersson körde sin första mc-tävling 1939 och efter andra världskriget började han köra i Motorsällskapet Stockholm. Han körde speedway, isracing, roadracing (TT), motocross, enduro, orientering och backtävlingar.

Under 1946-47 hann han med 162 tävlingar. 1946 blev Bertil Andersson fyra, och bäste svensk, i Djurgårdsloppet i Helsingfors och han tog efter några års tävlande 36 förstaplatser och flera andra- och tredjeplatser. Han var landslagsman i både scramble (motocross) och i speedway två gånger och tre gånger var han med och vann lag-SM i isracing.

1950 arbetade Bertil Andersson hos bilfirman Hans Ostermans och köpte där en av de två första AJS 7R som kom till Sverige. Han startade i Hedemoraloppet 1951 och hade i två år 350cc-klassens varvrekord på Hedemorabanan. Han vann det inofficiella Svenska Mästerskapet i TT 1951 före Ragge Sunnqvist. 1952 blev ordningen omvänd.

Under sin aktiva karriär körde han 436 tävlingar.

Bertil Andersson fick en midja som en geting när han satte på njurbältet och det var en speaker i Krylbo som under en motocrosstävling gav honom smeknamnet Getingen. Det var han som gav inspiration till Motorsällskapet Stockholms namn på sitt speedwaylag, Getingarna.

Bertil Andersson är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[2]

Resultat (urval) redigera

 
Motocross på Saxtorp

Referenser redigera

  • Jan Husell (30 maj 2000). Bertil "Getingen" Andersson. 

Noter redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 6 (1901–2013), Sveriges släktforskarförbund.
  2. ^ SvenskaGravar