Öppna huvudmenyn

Bertil Östergren

svensk skribent

Arne Bertil Östergren, född den 8 juli 1922 i Lund, död den 10 juni 1985 i Stockholm,[1] var en svensk fackföreningsledare och författare. Han var även verksam som politisk skribent i Svenska Dagbladet.

BiografiRedigera

Östergren föddes i Lund, där han blev filosofie magister år 1947. Han var vice ordförande i Lunds studentkår 1948. Mellan åren 1948 och 1950 var han ombudsman vid Sveriges förenade studentkårer (SFS) och 1950-51 dess ordförande. Åren 1951-56 arbetade han som sekreterare i Sveriges läkarförbund. Han knöts därefter till Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), bland annat som direktör och chef för organisationens utrednings- och informationsavdelning (1958-1963). Från 1964 var han vice verkställande direktör och 1968 tillträdde han som organisationens verkställande direktör. Han avgick från denna post efter storkonflikten på arbetsmarknaden 1971.

Vintern 1971 kom Bertil Östergren att, som SACO-ordförande, få huvudrollen i en av de mest omfattande och allvarliga arbetsmarknadskonflikterna i Sveriges historia. Den dramatiska, två månader långa, perioden av intensiva och ständigt upptrappade stridsåtgärder skakade landet i dess grundvalar. Östergren blev händelsernas centralfigur och kom, genom dagliga TV-exponeringar, att bli rikskänd. Den för ministären Palme utmanande situationen löstes av regeringen med ett angrepp på den fria förhandlingsrätten i form av en inskränkande lag, i media benämnd "tvångslagen".[2] En attack, vilken Östergren uppfattade som ett illdåd riktat mot fackföreningsrörelsen, som han inte kunde acceptera och till vars följdverkningar han genom åren ständigt återkom. Östergren fick utstå hård kritik, inte minst från polititikerhåll, för påstått oansvarigt agerande under den fackliga sammandrabbningen. Av detta skäl, men även i besvikelsen över det som han karakteriserade som ett övergrepp initierat av statsministern, valde han att avgå från sin post.[3][4]

Efter det bittra uppbrottet från SACO arbetade Östergren på Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och dess efterföljare Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).[5] Från 1978 var han politisk kommentator i Svenska Dagbladet.

Bertil Östergren publicerade flera böcker, bland dessa ett kritiskt porträtt av Olof Palme[6], som han hade känt och samarbetat med under ungdomsåren, då de båda var engagerade i studentpolitiken. Palmes och Östergrens relation kan, alltifrån händelserna 1971, beskrivas som oförsonlig.[7] Palmes medarbetare Thage G. Peterson betecknar i sin Palmebiografi, Olof Palme som jag minns honom, Östergrens Palmeporträtt som "en hatbok".[8]

BibliografiRedigera

  • Östergren, Bertil (1970). Makten och ärligheten: [om likheter och olikheter]. Facklig debatt, 99-2013738-3. Stockholm: Askild & Kärnekull. Libris länk 
  • Östergren, Bertil (1984). Vem är Olof Palme?: ett politiskt porträtt. Stockholm: Timbro. Libris länk. ISBN 91-7566-037-7 
  • Östergren, Bertil; Svegfors Mats (1988). Den falska enigheten: artiklar 1978-1985. Stockholm: Timbro. Libris länk. ISBN 91-7566-159-4 

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris länk 
  2. ^ Sveriges Riksdag, proposition 1971:50, 11 mars 1971.
  3. ^ Svenska Dagbladet, 7-16 mars 1971.
  4. ^ Dagens Nyheter, 5-18 mars 1971
  5. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1977. Stockholm: Norstedt. 1976. Libris länk. ISBN 91-1-766022-X 
  6. ^ Östergren, Bertil (1984). Vem är Olof Palme?: ett politiskt porträtt. Stockholm: Timbro. Libris länk. ISBN 91-7566-037-7 
  7. ^ Berggren, Henrik (2010). Underbara dagar framför oss: en biografi över Olof Palme. Stockholm: Norstedt. Libris länk. ISBN 978-91-1-301708-2 
  8. ^ Peterson, Thage G. (2002). Olof Palme som jag minns honom. Stockholm: Bonnier. sid. 212. Libris länk. ISBN 91-0-058042-2