Berlins sexdagars
Berlins sexdagars är ett tyskt sexdagarslopp i bancykling som arrangeras i Berlin, där första upplagan, som hölls 15–21 mars 1909, var det tredje sexdagarsloppet för tvåmannalag i Europa, efter ett lopp i London 1903 och ett misslyckat försök i Toulouse 1906.[1] Berlinloppet blev en succé och flera lopp följde, inte bara i Berlin, utan även i andra tyska städer som Bremen 1910, Frankfurt 1911, Dresden 1911, Hamburg 1911 och Hannover 1913 (därtill i Bryssel 1912 och Paris 1913). Berlins sexdagarslopp hölls sedan årligen (två upplagor 1912) till och med 1914 då första världskriget avbröt arrangemangen. Det återupptogs 1919 och därefter kördes det från 1922 fram till och med 1924, då den tyska nazistregimen förbjöd sexdagarslopp, från 1924 till 1932 två lopp per år och 1926 till och med tre lopp. Efter andra världskrigets slut återuppstod sexdagarsloppen i Tyskland, för Belins del i december 1949, varefter två upplagor kördes årligen, en på hösten och en på våren utom 1955–1960 och 1963, fram till 1970, varefter endast loppen i oktober arrangerades. Efter murens fall upphörde loppet från 1991, men återuppstod 1997, nu hållet i slutet av januari. Det ställdes in 2021 och 2022 på grund av coronapandemin, men arrangerades igen 2023, dock reducerat till tre dagar och 2024 reducerades loppet till två dagar.
De två första åren hölls det i en utställningshall i anslutning till Berlins zoo, men 1911 flyttades det till det nybyggda Sportpalast[2], där det sedan hölls fram till 1934, och, efter att ha hållits i Halle 1 vid Masurenallee från återuppståndelsen 1949 till mitten av 1950-talet, återigen, när det under kriget sönderbombade Sportpalast blivit återuppbyggt, till 1972. Därefter revs Sportpalast och från 1973 hölls loppet i stället i Deutschlandhalle. 1997 flyttade det så till den nybyggda Velodrom.[3][4]
På platsen där Velodrom står fanns innan Werner-Seelenbinder-Halle. Här hölls mellan 1950 och 1989 "Berliner Winterbahnrennen" som var Östberlins motsvarighet till Berlins sexdagars för amatörer.[5]
Flest segrar, nio stycken, har tysken Klaus Bugdahl.
Podieplaceringar
redigera
Bildgalleri
redigera-
Sportpalast på 1920-talet. -
Deltagare vid Berlins sexdagars 1922. -
Strax före starten 1932 -
Från 1934 förbjöd nazistregimen sexdagarslopp och cykelbanan i Sportpalast revs. I stället blev byggnaden en viktig lokal för politiska massmöten. Här Goebbels "sportpalasttal" i februari 1942. -
Det återuppbyggda Sportpalast 1955 till vilket sexdagarsloppet återvände. -
1997 flyttade loppet till Velodrom Berlin. -
Erik Zabel, som vinnare av en deltävling under dag 5 2009.
Referenser
redigera- 6 jours de Berlin (Allemagne) på Mémoire du cyclisme.
Noter
redigera- ^ Loppet i Toulouse avbröts efter drygt två dygn på grund av kontroverser, men återupptogs senare (ungefär en dag gick förlorad). Se 6 jours de Toulouse (France) på Mémoire du cyclisme och "Les Six Jours de Bazacle" i L'Auto 28 september 1906, sid. 4.
- ^ Wolfgang Helfritsch, Im Sportpalast: »Original Böser Buben Ball«, ur Berlinische Monatsschrift 2/2001 (se sid. 80).
- ^ Torsten Hasselbauer, Ein runde Sache, Die Tageszeitung 21 januari 2011.
- ^ Als noch um Badewannen und Schweine geradelt wurde i Berliner Morgenpost 24 januari 2003.
- ^ ”Sport:Die runde Sache” (på tyska). Der Tagesspiegel. 27 januari 2005. https://www.tagesspiegel.de/sport/die-runde-sache-1189084.html.
- ^ Marcel Stein, Sixdays: Spannung bis zum letzten Sprint i Berliner Morgenpost 28 januari 2024.
- ^ Niederländischer Sieg beim Berliner Sechstagerennen på Rundfunk Berlin-Brandenburg 28 januari 2024.