Ekduva[2] (Columba hodgsonii) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar.[3]

Ekduva
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläkteColumba
ArtEkduva
C. hodgsonii
Vetenskapligt namn
§ Columba hodgsonii
AuktorVigors, 1832

Utseende redigera

Ekduvan är en 38 cm stor mörk duva med grått huvud. Undersidan är mörkprickig, vitprickig på vingtäckarna. Hanen har rödbrunt på underidan och manteln, på honan ersatt av grått. I flykten syns att den är mörkgrå på undre stjärttäckarna och undersidan av stjärten, till skillnad från sjalduvan som uppvisar kontrast mellan beige undre stjärttäckare och mörk stjärtundersida.[4]

 
Hona och hane bergskogsduva.

Läte redigera

Lätet är dåligt känt och bristfälligt dokumenterat, men verkar inte vara särskilt ljudlig. Ett mörkt "whock-whrooo-whrooo” har noterats, med sista tonen utdragen och mer rullande.[5]

Utbredning och systematik redigera

Ekduvan förekommer i Himalaya från Kashmir österut till västcentrala Kina (södra Gansu, västra Sichuan och Yunnan) och Myanmar.[6] Vintertid besöker den även nordvästra Thailand och nordvästra Laos.[6]

Arten tros ofta vara en asiatisk representant för en grupp duvor centrerad kring olivduvan (C. arquatrix) som också inkluderar kamerunduva (C. sjostedti), sãotoméduva (C. thomensis) och komorskogsduva (C. pollenii).[6] Ekduvan behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt redigera

Ekduvan hittas huvudsakligen i ek- och rhododendronskog i bergstrakter upp till 3000 meters höjd. Den är mestadels träd- och fruktlevande, men tar också örter, frön och säd från marken. Fågeln häckar huvudsakligen mellan maj och juni, men troligen även senare på högre höjder. Arten är stannfågel men företar sig lokala och höjdledsmässiga rörelser beroende på födotillgång.[6]

 
Ekduvor i Sikkim, Indien.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den tros vara till största delen ovanlig.[7]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Brian Houghton Hodgson (1800-1894), engelsk diplomat, etnolog och naturforskare boende i Nepal 1833-1844.[8]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Columba hodgsonii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst {{{hämtdatum}}}.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024. 
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Rasmussen, P. C., and J. C. Anderton (2012). Birds of South Asia. The Ripley Guide. Volumes 1 and 2. Second edition. National Museum of Natural History—Smithsonian Institution, Michigan State University, and Lynx Edicions, Washington, DC, East Lansing, MI, and Barcelona, Spain.
  6. ^ [a b c d] Baptista, L.F., Trail, P.W., Horblit, H.M. & Boesman, P. (2018). Speckled Woodpigeon (Columba hodgsonii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54114 31 December 2018).
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, Vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera