Bergbulbyl[2] (Ixos mcclellandii) är en asiatisk fågel i familjen bulbyler inom ordningen tättingar.[3]

Bergbulbyl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljBulbyler
Pycnonotidae
SläkteIxos
ArtBergbulbyl
I. mcclellandii
Vetenskapligt namn
§ Ixos mcclellandii
AuktorHorsfield, 1840
Synonymer
Hypsipetes mcclellandii
Bergsbulbyl

Utseende redigera

Bergbulbylen är en stor (21–24 cm) och högljudd bulbyl med lång och slank näbb och stor, tvärt avskuren stjärt. Den är generellt olivgrön ovan och kraftigt kastanjebrun under. På huvudet syns en brun tofs och gråaktig strupe med vit streckning.[4]

De olika underarterna skiljer sig något åt, fördelade i två grupper. Nordliga fåglar är tydligt ockra- eller rostbrun på huvudsidor och bröst, med brunaktig mantel och något längre näbb. Fåglar söderut från östra Myanmar och norra Thailand är gråaktig på huvudsidor och bröst med grönaktig mantel, även om tickelli och loquax har något rostbrunt på sidan av huvudet.[5]

 

Utbredning och systematik redigera

Bergbulbyl delas upp i nio underarter med följande utbredning:[3]

  • Ixos mcclellandii mcclellandii – östra Himalaya (västra Uttar Pradesh till östra Assam)
  • Ixos mcclellandii ventralis – sydvästra Myanmar (Chin Hills och bergsområdet Arakan Yoma)
  • Ixos mcclellandii tickelli – östra Myanmar (norra Shanstaterna) till nordvästra Thailand
  • Ixos mcclellandii similis – nordöstra Myanmar (Kachin) till sydvästra Kina (Yunnan) och norra Indokina
  • Ixos mcclellandii holtii – södra Kina (Sichuan till Fujian och Guangdong)
  • Ixos mcclellandii loquax – norra och östra Thailand till södra Laos (Bolavensplatån)
  • Ixos mcclellandii griseiventer – södra Vietnam (Langbianplatån)
  • Ixos mcclellandii canescens – sydöstra Thailand (regionen Khao Kuap)
  • Ixos mcclellandii peracensis – centrala och södra Malackahalvön

Levnadssätt redigera

Bergbulbylen hittas städsegrön lövskog, även i skogsbryn, tallskog och skog med inslag av ek och rhododendron. Den håller sig oftast uoö i trädtaket där den något trögt rör sig i lösa grupper med upp till fem individer. Födan består av bär, men även insekter. Fågeln häckar mellan maj och augusti i nordöstra Indien, februari–augusti i norra Thailand och mars–september på Malackahalvön. Boet placeras cirka sex till 13 meter ovan mark.[6]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig i hela utbredningsområdet, dock sällsynt eller möjligen utdöd i Bangladesh.[6]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar John MacClelland (1805-1875), brittisk zoolog och geolog.[7]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Ixos mcclellandii Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Fishpool, L. & Tobias, J. (2019). Mountain Bulbul (Ixos mcclellandii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58026 2 oktober 2019).
  6. ^ [a b] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera