Bergamott (Citrus ×limon Bergamia-gruppen) är en citrusfrukt som främst odlas i Italien och norra Afrika. Den har samma ursprung som citron och är en hybrid mellan pomerans ("storcitrus", C. ×aurantium) och suckatcitron (C. medica).

Bergamott
Citrus bergamia - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-184.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningKinesträdordningen
Sapindales
FamiljVinruteväxter
Rutaceae
SläkteCitrussläktet
Citrus
ArtBergamott
C. ×limon Bergamia-Gruppen
Vetenskapligt namn
§ Citrus ×limon Bergamia-Gruppen
Auktor(L.) Osbeck
Hitta fler artiklar om växter med

Innehåll

EtymologiRedigera

Namnet bergamott kommer närmast från franskans bergamote, som hämtats från italienskans bergamotta. Sannolikt är det ytterst kopplat till turkiskans ord beg-armudi ('furstepäron') med association till stadsnamnet Bergamo.[1]

Odling och användningRedigera

Frukten odlas främst för sitt skal ur vilket en eterisk olja, bergamottolja, utvinns genom pressning. Oljan är gul eller grön till färgen och har citrusaktig doft och bitter smak.

Bergamottolja används bland annat till framställning av parfym och kosmetiska preparat samt till smaksättning av te, tobak och likör.[1] Earl Grey-te, Skruf och Generalsnus är smaksatta med bergamottarom (bergamottin) framställd av oljan. Denna arom, som används för smaksättning, finns i två former. Dels finns den i en kristallin struktur, som löses i vatten. Den oftast använda är dock en flytande variant.

SynonymerRedigera

Förr räknades bergamott som en egen art med det vetenskapliga namnet Citrus bergamia, eller som en underart till storcitrus (C. ×aurantium).

Citrus ×aurantium ssp. bergamia (Risso) Wight & Arnott
Citrus ×aurantium var. bergamia (Risso) Lilja
Citrus bergamia (Risso) Risso & Poiteau

Annan användning av namnetRedigera

Det finns även en sorts päron som kallas "bergamott".

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Bergamott NE.se. Läst 11 november 2014.

Allmänna källorRedigera