De tidigaste stamcellstransplantationerna (SCT eller HSCT) gjordes i mitten på 1970-talet och kallades då benmärgstransplantationer.

För att göra en stamcellstransplantation använder man stamceller som har förmåga att bilda nya blodbildande stamceller. Stamcellerna kan tas från patienten själv (autolog[1] transplantation), stamcellsåtergivning och tekniskt sett inte en transplantation) eller från en lämplig donator (allogen[2] transplantation, stamcellsdonation).

Vid stamcellstransplantationer i Sverige är det vanligast med stamceller från benmärg, i andra hand perifera stamceller och minst vanligast stamceller från navelsträngsblod.[3]

Stamcellstransplantation är en behandlingsform vid bland annat olika sorters blodsjukdomar, till exempel vid leukemi och myelom. Hematopoietic stem cell transplantation (HSCT) har även använts framgångsrikt för behandling av multipel skleros.[4]

Tobiasregistret är det svenska nationella registret för blodstamceller och består av ett register med personer i Sverige som är villiga att donera blodstamceller.

Referenser redigera

Noter redigera