Bengt Jangfeldt

svensk författare och översättare

Bengt Åke Jangfeldt, född 22 november 1948 i Stockholm, är en svensk författare och översättare från ryska, docent i slaviska språk vid Stockholms universitet.

Bengt Jangfeldt
Bengt Jangfeldt vid Bokmässan i Göteborg 2015.
Bengt Jangfeldt vid Bokmässan i Göteborg 2015.
FöddBengt Åke Jangfeldt
22 november 1948 (75 år)
Stockholm, Sverige
YrkeFörfattare, översättare
NationalitetSvensk
SpråkSvenska, ryska
Verksam1971–

Biografi

redigera

Bengt Jangfeldt växte upp i Vällingby i Stockholm.[1] Han studerade slavistik och var 1975 i Moskva för att forska om 1910-talets ryska litteratur. Han kom då att sammanstråla med den 84-åriga Lili Brik, poeten Majakovskijs stora kärlek, som kunde berätta om revolutionsårens författare och konstnärer och förmedla kontakter med några av dem som ännu var i livet.[2]

Han disputerade 1976 på en avhandling om Vladimir Majakovskij[3] och beskrevs 1980 som en internationellt uppmärksammad Majakovskij-kännare.[4] Hans utgåva 1982 på ryska av brevväxlingen mellan Majakovskij och Lili Brik, på svenska "Kärleken är alltings hjärta" (1984), har kommit att bli ett standardverk utgivet på flera språk som blivit grunden för annan Majakovskij-forskning. Tillsammans med Gunnar Harding har han också tolkat Majakovskijs poesi till svenska. År 2007 gav han ut Med livet som insats: berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets, en biografi som senare översatts till bland annat engelska, ryska och franska. Den engelska utgåvan beskrivs som "the first comprehensive biography of Mayakovsky".[5]

Han var redaktör för Artes från 1989 till 1999.

År 1975 mottog Jangfeldt från den ryska konstkritikern Nikolaj Chardzjijev fyra målningar utförda av Kazimir Malevitj med villkor att göra dukarna tillgängliga för allmänheten.[6] Överlämnandet var en av många aktiviteter som Chardzjiev gjorde för att rädda konst och dokument undan en oviss framtid i Sovjetunionen. En av tavlorna överlämnades 2005 som donation från Jangfeldt till Moderna museet i Stockholm,[7] medan det 2004 och 2012 framfördes kritik av att så inte gjorts med de övriga tre tavlorna.[8][9]

Bibliografi

redigera
  • 2010 – Språket är gud, anteckningar om Joseph Brodsky
  • 2012 – Raoul Wallenberg. en biografi
  • 2015 – En rysk historia (självbiografi)
  • 2017 – Vi och dom: Bengt Jangfeldt om Ryssland som idé (Ny utgåva 2022). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 20401815. ISBN 9789146229636 
  • 2020 – Immanuel Nobel & söner: svenska snillen i tsarernas Ryssland. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Libris s49smq8hqv7gt2fm. ISBN 9789100185770 

Översättningar i urval

redigera

Utmärkelser och priser

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Ulrika Kärnborg (22 maj 2015). ”Jangfeldts liv i Sovjet är som en HBO-serie”. Expressen. http://www.expressen.se/kultur/jangfeldts-liv-i-sovjet-ar-som-en-hbo-serie/. Läst 4 september 2017. 
  2. ^ Lars Linder (25 maj 2015). ”Recension Bengt Jangfeldt: ”En rysk historia””. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bengt-jangfeldt-en-rysk-historia/. 
  3. ^ Nationalencyklopedin
  4. ^ Mats Gellerfelt (15 mars 1980). ”Majakovskij - poesi och revolution”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1980-03-15/8/SVD. 
  5. ^ ”Mayakovsky: A Biography”. University of Chicago Press / Amazon. 23 december 2014. https://www.amazon.com/Mayakovsky-Biography-Bengt-Jangfeldt/dp/022605697X. Läst 1 mars 2023. 
  6. ^ Bengt Jangfeldt (5 juni 2004). ”Tavlorna är mina!”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/tavlorna-ar-mina/. 
  7. ^ Cecilia Jacobsson (19 januari 2005). ”Upphängd efter 90 år”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/upphangd-efter-90-ar/. 
  8. ^ Lars Kleberg (1 juni 2004). ”Chardzjiev räddade ryskt avantgarde - men Malevitj tavlor är fortfarande osedda”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/chardzjiev-raddade-ryskt-avantgarde/. 
  9. ^ Мейлах, Михаил (12 april 2012). ”Кража века, или Идеальное преступление: Харджиев против Янгфельдта — OpenSpace.ru” (på ryska). os.colta.ru. https://os.colta.ru/literature/events/details/35867/. Läst 1 mars 2023. 
  10. ^ ”Medaljförläningar 6 juni 2021”. Kungl. hovstaterna. Arkiverad från originalet den 7 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210607065932/https://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar6juni2021.5.1847ddfb1791265cbf420f1d.html. Läst 7 juni 2021. 

Externa länkar

redigera