Bengt Ingmar Kilström

svensk kyrkohistoriker

Bengt Ingmar Kilström, född 4 mars 1922 i Gävle Heliga Trefaldighets församling, död 26 februari 2006 i Strängnäs, var en svensk präst, teolog (docent) och författare. Han är mest känd för att ha skrivit ett mycket stort antal kyrkobeskrivningar, framförallt för kyrkor i Uppsala stift.

BiografiRedigera

Bengt Ingmar Kilström var son till distriktschefen Oskar Kilström och Hedvig Nordström. Efter studier vid Fjellstedtska skolan blev han student i Lund 1943, teol. fil. examen 1945. Han fortsatte sina studier i Uppsala 1945 och avlade teol. kand. examen 1949. Efter prästvigningen fortsatte han sina studier och blev teol. lic. 1954 och disputerade 1958. 1966 utnämndes han till docent i praktisk teologi med kyrkorätt.

Efter prästvigningen 6 januari 1950 i Strängnäs upprätthöll han prästerliga tjänster i Uppsala stift, först i Skepptuna församling och sedan i Hjälstaholms pastorat. Han var t.f. kyrkoherde i Hjälstaholm 1952 till 1960, och t.f. komminister i Östhammar 1960 till 1961. 1 juli 1962 tillträdde han ett lektorat vid Högre allmänna läroverket i Strängnäs. Han kvarstod i denna tjänst till pensioneringen 1986.[1] Mellan 1982 och 1986 tjänstgjorde han som t.f. professor i praktisk teologi vid Åbo akademi.

Han ingick 1953 äktenskap med teol.kand. Maud Holmquist.

FörfattarskapRedigera

Kilströms forskarstudier inom ämnet praktisk teologi var först inriktade på de kateketiska motiven i den medeltida kyrkokonsten, som behandlades i licentiatavhandlingen 1954. Forskningen  vidgades till att omfatta den kateketiska undervisningen i Sverige under medeltiden. Han framhöll att det i medeltida svenska handskrifter visas på de sju bönerna i Fader Vår som bildar utgångspunkten i besegrandet av synderna och vinnande av salighet. Även kalkmålningarna användes som ett källmaterial för kyrkans kateketiska tradition.[2]

Hans forskningsområde kallas med ett nutida uttryck ikonografi, och han medverkade med artiklar i ämnet inom Kulturhistoriskt Lexikon för Nordisk Medeltid. Han producerade också ett större antal artiklar i Fornvännen, och beskrev Härkeberga kyrka och Litslena kyrka i monografiserien Sveriges Kyrkor.

Som ung student var han 1948 involverad i framtagningen av kalkmålningarna i Litslena kyrka och detta blev en utgångspunkt både för hans doktorandstudier och hans gärning som författare av kyrkobeskrivningar. Bengt Ingmar Kilströms första kyrkobeskrivning handlade om Husby-Sjutolfts kyrka och utkom 1946. Den sista nyskrivna av honom behandlade Kolbäcks kyrka i Västmanland och utgavs 2002.

Han var 1964 till 1989 sekreterare i Ärkestiftets kyrkobeskrivningskommitté och kom där att vara involverad i beskrivningen av alla kyrkor i Uppland, Gästrikland och Hälsingland. Uppdraget var avslutat i mitten av 1980-talet, men i många fall har nya upplagor utkommit. Många av kyrkobeskrivningarna i Uppsala stift skrev han själv. De kännetecknas av god akribi och hög kvalitet, trots författarens stora flit. I en intervju på 75-årsdagen önskade han sig att alla kyrkor hålls öppna och tillgängliga för allmänheten. "Stängda kyrkor är en styggelse", konstaterade han.[3]

Bengt Ingmar Kilström engagerades också för att skriva om kyrkor i Sörmland och Västmanland men har också utgivit beskrivningar om kyrkor i andra bygder, som Påskallaviks kyrka i Småland och Skee kyrka i Bohuslän.

1944 skrev han sin första understreckare i Svenska Dagbladet och förutom kyrkobeskrivningarna gav han ut populärvetenskapliga introduktioner till olika romersk-katolska ordnar, som Jesuitorden, Dominikanerorden och Franciskanerorden. Han skrev också om passionsspelen i Oberammergau och om heliga Birgitta. Många av böckerna användes som litteratur för kyrkliga studiecirklar.[4]

Han engagerades som ung student inom den högkyrkliga rörelsen och framträdde också som dess historieskrivare 1990 i en bok om högkyrkligheten i Sverige och Finland under 1900-talet.

Tryckta skrifter i urvalRedigera

  • Den kateketiska undervisningen i Sverige under medeltiden (avhandling 1958)
  • Franciskanska perspektiv (1974)
  • Dominikanska perspektiv (1976)
  • Kyrkans år (1977)
  • I Jesu sällskap (tillsammans med Lars Rooth, 1979)
  • Passionsspelen i Oberammergau (1979)
  • Bild och symbol i Guds hus (1983)
  • Passionsspelen i Österrike (1985)
  • Kyrkorummet i kult och konst (1989)
  • Högkyrkligheten i Sverige och Finland under 1900-talet (1990)
  • Strängnäs domkyrka genom seklen (1991)
  • Birgittinska perspektiv (1991)

KällorRedigera

  1. ^ Biografisk Matrikel över Svenska Kyrkans prästerskap 1970. 1970. sid. 173 
  2. ^ ”Kyrkundervisning i doktorsarbete”. Svenska Dagbladet. 8 november 1958. 
  3. ^ Marianne Häger (3 mars 1997). ”Bengt Ingmar Kilström 75 år”. Svenska Dagbladet. 
  4. ^ Oloph Bexell (16 mars 2006). ”Bengt Ingmar Kilström”. Svenska Dagbladet.