Bengt Aurivillius

svensk kemist

Bengt Aurivillius, född 4 december 1918 i Linköping, död 2 maj 1994 i S:t Peters Klosters församling, Malmöhus län,[1] var en svensk kemist. Han var medlem av släkten Aurivillius, hans farfar var entomologen Christopher Aurivillius.

Bengt Aurivillius 1965

Aurivillius tog studentexamen i Stockholm 1937, och erhöll sin grundläggande vetenskapliga utbildning vid dåvarande Stockholms högskola, där han blev fil.lic. 1943[2]. Redan 1949 gjorde han några viktiga upptäckter om oxidering av blandmetaller, som blev mycket uppmärksammade i kemivärlden. Han disputerade vid Stockholms högskola 1951 med avhandlingen Röntgenografiska undersökningar av vismutoxifluorid och blandoxider med trevärt vismut. Aurivillius knöts 1952 till Försvarets forskningsanstalt där han arbetade som förste forskningsingenjör och senare laborator.[2] Han blev 1955 docent i fysikalisk kemi i Stockholm och tillförordnad lektor 1960 vid samma lärosäte. Han utnämndes 1965 till professor i oorganisk kemi vid Lunds universitet, en professur han innehade till 1983. Under sextiotalet utvecklade han kristallografin i Sverige, i mycket tillsammans med sin framstående hustru, Karin Aurivillius.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2013, (Version 6.0) Riksarkivet (2011)
  2. ^ [a b] "Professorstrio utnämnd vid måndagens konselj", Svenska Dagbladet 1965-07-27, s.2