Belgiska Arbetarepartiet

belgiskt politiskt parti
Den här artikeln handlar om det tidigare socialistiska partiet i Belgien. För det kommunistiska partiet, se Belgiska Arbetarpartiet.

Belgiska Arbetarepartiet (fr: Parti Ouvrier Belge, POB; ned: de Belgische Werkliedenpartij, BWP) var ett politiskt parti i Belgien.

Belgiska Arbetarepartiet
Parti Ouvrier Belge
de Belgische Werkliedenpartij
FörkortningPOB, BWP
PartiledareÉmile Vandervelde (förste)
Henri Dam (siste)
Grundat6 april 1885
GrundareCésar de Paepe, Edward Anseele
Upplöst28 juni 1940 till Belgiska socialistpartiet
Politisk ideologiSocialdemokrati
Demokratisk socialism
Politisk positionCenter–vänster till vänster
Internationellt samarbetsorganAndra internationalen
(1889-1916)
Labour and Socialist International
(1923-1940)
Färg(er)Röd
Partitidning(ar)Le Peuple

Historik

redigera

Det Belgiska Arbetarepartiet bildades i april 1885 genom samgående mellan Belgiens Socialistiska Parti, det Vallonska Socialistpartiet och sju andra grupper.[1]

Detta samgående ägde rum på caféet De Zwaan på Grote Mark i Bryssel, på samma plats som Första Internationalen hade bildats och där Karl Marx hade skrivit det Kommunistiska manifestet.

Vid detta möte var 112 arbetare närvarande, däribland Edward Anseele, Jean Volders och Cesar De Paepe. Den sistnämnde tillhörde dem som förespråkade ett mer revisionistiskt program och att ordet socialist inte skulle återfinnas i partinamnet.

Den viktigaste stridsfrågan för det nya partiet kom att bli allmän och lika rösträtt för alla män.

1894 antogs ett partiprogram för BWP kallat Quaregnon-chartern. Chartern var ett ideologiskt hopkok av socialliberalism, marxism och proudhonism.

Partiet upplöstes under den tyska ockupationen under andra världskriget och kom efter kriget 1944 att efterträdas av Belgiska socialistpartiet.

Källor

redigera