Belastningsregistret
Belastningsregistret, i dagligt tal även brottsregistret eller polisregistret, är ett brottsregister som förs av Polismyndigheten (före 2015 Rikspolisstyrelsen) enligt lagen (1998:620) om belastningsregister, och som bland annat innehåller information om personer som ålagts påföljd för brott genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot eller fått åtalsunderlåtelse.[1] Även domar meddelade i utlandet ska föras in.[2]
Polis-, skatte-, tull- eller åklagarmyndighet eller allmän domstol kan begära utdrag ur registret.[3] En enskild person har rätt att skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv.[4] Efter en tid sker en gallring (borttagning) av belastning i registret.[5] Straffpåföljden avgör i många fall hur länge en belastning finns kvar i registret, t.ex. gallras en belastning om fortkörningsbot 5 år efter dom.[6]
För personer under 18 år gallras uppgifterna efter fem år, vilket även gäller generellt för bland annat bötesbrott, för domar där straffet bestämts till villkorlig dom eller skyddstillsyn gallras uppgifterna normalt efter tio år efter att ett strafföreläggande godkänts eller en dom meddelats. En dom där ett fängelsestraff dömts ut gallras normalt tio år efter att den dömde frigetts från fängelsestraffet.
Utdrag vid anställning redigera
Sedan 2001 krävs det enligt skollagen att den som anställs för arbete inom förskola, skola och vissa andra verksamheter, visar upp ett utdrag ur belastningsregistret.[7] Utdraget är giltigt i ett år och det är den arbetssökande som själv måste begära utdraget av polisen.[8]
Sedan 2003 har det blivit allt vanligare att privata arbetsgivare kräver att den arbetssökande visar upp utdrag ur belastningsregistret inför anställning. Mellan 2003 och 2012 nästan femdubblades antalet registerutdrag, från 40 000 till 199 000[källa behövs].
Andra länder redigera
USA redigera
I USA förs belastningsregister av federala och delstatliga myndigheter. Även arresteringar utan dom kan behållas i registren. För grova brott, särskilt sexualbrott, är informationen ofta offentligt tillgänglig. Arbetsgivare i USA kräver ofta att arbetssökande tar ut egna utdrag.
Storbritannien redigera
I Storbritannien förs belastningsregister av myndigheter i varje riksdel (England, Skottland, Wales och Nordirland). Registret innehåller endast domar och är inte en offentlig handling. Informationen kan användas vid anställningar, exempelvis inom polisen, domstolar och som skol- och daghemspersonal. I vissa fall kan även nedlagda polisutredningar användas. Privata arbetsgivare begär ofta att sökande visar upp ett eget utdrag innan anställning.
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ 3 § Lagen (1998:620) om belastningsregister
- ^ 4 § Lagen (1998:620) om belastningsregister
- ^ 6 § Lagen (1998:620) om belastningsregister
- ^ 9 § Lagen (1998:620) om belastningsregister
- ^ 16-17 § § Lag (1998:620) om belastningsregister
- ^ ”Gallringsregler | Polismyndigheten”. polisen.se. https://polisen.se/link/6b32975c31b84a86801ee7c6d8d36c9b. Läst 26 juni 2021.
- ^ 2 kap. 31 § 1 stycket Skollagen (2010:800)
- ^ ”Registerkontroll av personal”. Skolverket. https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/registerkontroll. Läst 21 april 2021.
Webbkällor redigera
- Lag (1998:620) om belastningsregister lagen.nu. Läst 11 september 2009.
- Förordning (1999:1134) om belastningsregister lagen.nu. Läst 11 september 2009.
- Belastningsregistret – begär utdrag polisen.se. Läst 19 oktober 2016.