Beigestrupig purpurtofs

fågelart i familjen tityror

Beigestrupig purpurtofs[2] (Iodopleura pipra) är en utrotningshotad sydamerikansk fågel i familjen tityror inom ordningen tättingar som är endemisk för Brasilien.[3]

Beigestrupig purpurtofs
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTityror
Tityridae
SläktePurpurtofsar
Iodopleura
ArtBeigestrupig purpurtofs
I. pipra
Vetenskapligt namn
§ Iodopleura pipra
Auktor(Lesson, 1831)
Utbredning
Synonymer
Brunstrupig dvärgkotinga

Utseende redigera

Beigestrupig purpurtofs är en mycket liten tätting, endast 9,5 centimeter lång. Den är askgrå ovan med mörkare hjässa, mer sotfärgade långa vingar och en kort stjärt. På strupe, bröst och undre stjärttäckare är den blekt kanelbeige, medan resten av undersidan är vitbandat grå. De purpurfärgade tofsarna på flankerna hos hanen som givit släktet dess svenska namn är ofta dolda. Ibland sysn ett vitt band på övergumpen. Näbben är kort, grov och svart. Lätet är ett mycket tunt och metalliskt psi-si.[1]

Utbredning och systematik redigera

Beigestrupig purpurtofs delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Släktskap redigera

Purpurtofsarna placerades tidigare i familjen kotingor, vilket det svenska tidigare gruppnamnet dvärgkotingor avslöjar. DNA-studier visar dock att de tillhör en grupp fåglar som urskilts till den egna familjen tityror (Tityridae). De är närmast släkt med tityror i släktet Tityra och bekarder i Pachyramphus och Xenopsaris.

Status och hot redigera

Denna art har en mycket liten världspopulation på mellan 250 och 2500 vuxna individer. Dessutom har varje delpopulation mindre än 250 individer vardera. Populationen minskar till följd av habitatförstörelse och fragmentering. Internationella naturvårdsuionen IUCN kategoriserar den därför som starkt hotad.[1]

Levnadssätt redigera

Fågeln återfinns bland trädkronorna i kustnära och låglänta skogar. Den kan också tolerera skogsmarker påverkade av skogsavverkning och ses i kakaoplantage och hyggen med spridda träd. Den lever av mistelbär, men också insekter som den fångar i flykten. Häckning har konstaterats i augusti-oktober med en sjungande hane observerad i januari i Espírito Santo.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Iodopleura pipra Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

Externa länkar redigera