Bechdeltestet

test av en films framställning av kvinnor

Bechdeltestet (/ˈbɛkdəl/)[1] (engelska: Bechdel Test, Bechdel Rule), även benämnt Bechdel-Wallace-testet, är ett test med vilken en films framställning av kvinnor kan bedömas. Bechdeltestet har sitt ursprung i populärkulturen men används numera även av skribenter i etablerade pappers- och nättidningar. Testet används ibland även på litteratur.

Ursprung och beskrivningRedigera

 
Alison Bechdel (2012) som 1985 myntade Mo Movie Measure, idag kanske mer känt som Bechdeltestet.

Bechdeltestet härstammar från den tecknade serien Dykes to Watch Out For av amerikanskan Alison Bechdel, som i sin tur fick uppslaget till testet från sin väninna Liz Wallace.[2] Testet formulerades i serieavsnittet "The Rule" som publicerades 1985. Testet kallas på engelska även Mo Movie Measure,[3] efter seriens huvudperson Mo.

För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier:[4]

  1. ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
  2. … som pratar med varandra
  3. … om något annat än män.

AnvändningRedigera

Testet har kommit att få en viss spridning både inom tryckta medier och på Internet. Bechdeltestet har sitt ursprung i populärkulturen, men används numera även av skribenter i etablerade pappers- och nättidningar. Testet används ibland även på litteratur.[5][6][7][8][9][10]

SverigeRedigera

I oktober 2013 lanserade fyra biografer inom kedjan Folkets Hus och Parker kvalitetsmärkningen A-märkt, baserat på Bechdeltestets kriterier. VD Calle Nathanson anser att en sådan här konsumentupplysning behövs, eftersom "I dag är det en klar obalans i vilka roller män och kvinnor får på film, det måste vi ändra på."[11]

Liknande testerRedigera

Bechdeltestet har inspirerat till andra tester som på ett liknande sätt testar om en produkt uppfyller fastställda kritierer:

  • Russotestet, för representationen av HBTQ-karaktärer.[12]
  • Finkbeinertestet, en checklista för att hjälpa journalister att undvika fördomar om kön i artiklar som handlar om kvinnor inom vetenskap.[13]
  • Chavez-Perez-testet, ett mångfaldstest för representation av invandrare, initierad av den svenske journalisten Inti Chavez Perez.[14][15]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Alison Bechdel Audio Name Pronunciation”. TeachingBooks.net. http://www.teachingbooks.net/pronounce.cgi?aid=10597. Läst 30 december 2017. 
  2. ^ ”Bakgrundshistoria - ursprunget, TheAtlantic.com”. https://www.theatlantic.com/entertainment/archive/2015/08/call-it-the-bechdel-wallace-test/402259/. Läst 16 november 2020. 
  3. ^ Bibi Van Der Zee (2009-02-27): "Is cinema just the ultimate boys' club?". Theguardian.com. Läst 12 januari 2014. (engelska)
  4. ^ Bechdeltest.com: 1. It has to have at least two [named] women in it 2. Who talk to each other 3. About something besides a man.
  5. ^ ”The Bechdel Test: Women in Film”. BBC (h2g2). 7 januari 2009. http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A44922486. 
  6. ^ ”The Bechdel Test, artikel och video”. The Guardian. 24 november 2010. http://www.guardian.co.uk/science/punctuated-equilibrium/2010/nov/24/2. 
  7. ^ ”Få böcker klarar Bechdel-testet”. Svenska Dagbladet. 16 april 2011. http://www.svd.se/kultur/litteratur/fa-bocker-klarar-bechdel-testet_6095541.svd. 
  8. ^ ”Bechdeltestet”. Bokhora. http://bokhora.se/2011/bechdeltestet/. 
  9. ^ Sanna Ulfsparres recension av boken Cirkeln i nättidningen Feministiskt Perspektiv 2011-05-20 [1]
  10. ^ Dagens Nyheter bechdeltestar svenska succéfilmer, 2013-03-08.
  11. ^ Gunnar Bränström (2013-10-16): "Biografer A-märker film för att synliggöra kvinnor". Scenochsalong.se. Läst 12 januari 2014.
  12. ^ SVT Kultur 2014-08-21
  13. ^ Columbia Journalism Rewiew 2013-03-22
  14. ^ Andreas Nordström. "Mångfaldstest skapar debatt", Dagens Nyheter, 2 juli 2014. läst den 10 juli 2014.
  15. ^ Göteborgs Fria 2014-02-08

KällorRedigera