Bdeogale jacksoni[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas 1894. Bdeogale jacksoni ingår i släktet Bdeogale, och familjen manguster.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Bdeogale jacksoni
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljManguster
Herpestidae
SläkteBdeogale
ArtBdeogale jacksoni
Vetenskapligt namn
§ Bdeogale jacksoni
Auktor(Thomas, 1894)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 50,8 till 57,1 cm, en svanslängd av 28,3 till 32,4 cm och en vikt av 2 till 3 kg. Bakfötterna är 8,6 till 10,8 cm långa och öronen är 2,3 till 3,5 cm stora.[7] Djuret har spräcklig päls på ovansidan som bildas av hår med svarta och vita avsnitt. Mot extremiteterna minskar de vita avsnittens storlek och pälsen har där ett mörkbrunt till svart utseende. Undersidan är täckt av ljusgrå päls. Kring nosen och hakan är pälsen mer ljusbrun och andra delar av huvudet och halsen har en gul skugga.[7] Den gula färgen skiljer arten från Bdeogale nigripes.[8] En lodrätt och naken ränna delar näsan och den övre läppen i mitten. Bdeogale jacksoni saknar tummar och stortår och har därför bara fyra fingrar respektive tår per hand respektive fot. Alla är utrustade med kraftiga klor. Det saknas hår på fotsulorna. I varje käkhalva förekommer 3 framtänder, 1 hörntand, 4 premolarer och 2 molarer.[7]

Utbredning redigera

Denna mangust förekommer i ett begränsat territorium i sydöstra Uganda och mellersta Kenya. En isolerat population finns i Tanzania. Arten når i bergstrakter 3300 meter över havet. Habitatet utgörs av olika slags skogar, ofta med bambu eller buskar som undervegetation.[1]

Ekologi redigera

Individerna letar främst under natten efter föda. De jagar små gnagare samt några insekter och ödlor. Födan kompletteras med andra ryggradslösa djur som snäckor samt med ägg. Hos ungdjur är andelen gnagare i födan större än hos vuxna exemplar. Bdeogale jacksoni lever ofta ensam men par eller flockar med upp till fyra medlemmar observerades likaså. Fortplantningssättet är okänt.[7]

I artens magsäck hittas rester av egentliga öronråttor (Otomys) och gnagarsläktet Dasymys som gärna vistas i träskmarker. Kanske besöker även Bdeogale jacksoni dessa landskap.[8]

Status redigera

Antagligen påverkar skogsavverkningar artens bestånd. Djuret är allmänt sällsynt.[7] IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] 2008 Bdeogale jacksoni Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Bdeogale jacksoni
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/bdeogale+jacksoni/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d e] D. E. Wilson & R. A. Mittermeier, red (2004). ”Bdeogale jacksoni”. Handbook of the Mammals of the World. Lynx Edicions. sid. 319. ISBN 978-84-96553-49-1 
  8. ^ [a b] Naomi Fleischmann (2017). ”Jackson's mongoose” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Bdeogale_jacksoni/. Läst 22 september 2018. 

Externa länkar redigera