Bates dvärgantilop (Neotragus batesi) är den näst minsta av världens antiloparter. Den hör hemma främst i regnskogarna i Nigeria, Kamerun, Gabon, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa och Uganda.

Bates dvärgantilop
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningIdisslare
Ruminantia
FamiljSlidhornsdjur
Bovidae
UnderfamiljGasellantiloper
Antilopinae
SläkteNeotragus
ArtBates dvärgantilop
N. batesi
Vetenskapligt namn
§ Neotragus batesi
Auktorde Winton, 1903
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende

redigera

Bates dvärgantilop är något större än guinea dvärgantilopen men de påminner väldigt mycket om varandra. De har en kort hals, svans, en krum rygg, smala ben och stora ögon. Färgen är rödbrun och de har en vit mage. Det är endast hanen som har horn som kan bli mellan 2 och 4 centimeter långa. Antilopen har en mankhöjd på mellan 25 och 32 centimeter och den kan väga 3 kilogram.

Levnadssätt

redigera

Socialt beteende

redigera

Bates dvärgantilop är aktiv främst i skymningen och på nätterna. Den söker föda och hävdar revir parvis men ibland om det finns rikligt med föda kan flera par äta tillsammans. Deras diet består främst av löv, skott, knoppar, frön, fallfrukt och svamp.

Fortplantning

redigera

Mycket om bates dvärgantilop fortplantning är okänt, men man vet att de får en kalv som brukar födas i november. Kalven diar i ungefär två månader. En Bates dvärgantilop har en livslängd på runt 6 år.

Predatorer

redigera

Alla stora och medelstora rovdjur kan tänka sig att slå en bates dvärgantilop.

Källor

redigera
  • Giuseppe Ardito (1983). Djurens underbara värld, Band 6. Höganäs: Bokorama. ISBN 91-7024-054-X 
  • David W. MacDonald, red (1984). Jordens djur, Band 4 – Hovdjuren. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50353-6 
  • Kai Curry-Lindahl (1984). Afrikas däggdjur. Stockholm: Norstedt. ISBN 91-1-834122-5 
  1. ^ Neotragus batesi på IUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group 2016, besökt 4 februari 2023.