Öppna huvudmenyn

FamiljRedigera

Barbro Nilsson var dotter till konstnären och trädgårdsarkitekten Emma Lundberg, syster till arkitekten Erik Lundberg och geofysikern Hans Lundberg, maka till skulptören Robert Nilsson och mor till fotografen Pål-Nils Nilsson.

Utbildning och karriärRedigera

Barbro Nilsson utbildade sig vid Johanna Brunssons vävskola i Stockholm samt vid Tekniska skolan. Hon var huvudlärare i textil vid Konstfackskolan 1947–1957 och konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävverkstad 1942–70.

Stil och verkRedigera

På 1920- och 1930-talen gjorde hon stora gobelänger efter kartonger av många olika konstnärer som Sven Erixson, Endre Nemes, Bertil Damm, Olle Nyman. Redan som elev vid Tekniska skolan ritade hon sina första skisser för mattor. Som konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävateljé i Båstad skapade hon från 1942 och en bit in på 1970-talet mängder av mattkompositioner, ofta i flera olika färgställningar. Med sin kunskap om gobelängvävning tog hon 1943 fram mattan "Snäckorna" och tillförde så en ny vävteknik i Märta Måås-Fjetterströms vävateljé. "Snäckorna" finns på Nationalmuseum[4] i Stockholm och är en av Barbro Nilssons mest vävda mattor.

Gobelängmattan "Tånga" skapades till H55-utställningen och tillkom därefter i närmare tjugo olika färgställningar. Hon skapade även monumentala väggvävnader och en stor mängd kyrkotextil. Några exempel är Gustaf Adolfkyrkan i Helsingborg och Markuskyrkan i Stockholm som är utsmyckade av Barbro Nilssons gobelänger.

Naturen och då framförallt havet och äldre folkkonst var hennes inspirationskälla, samtidigt som hon hade stora kunskaper om olika vävteknikers möjligheter.

LitteraturRedigera

  • Viggo Sten Møller: En bok om Barbro Nilsson (1977)
  • Jan Brunius: "Om textilkonstnären Barbro Nilsson och hennes son Pål-Nils, fotografen" i Spaden och pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik B Lundberg och Bengt G. Söderberg, Stockholm 2009, ISBN 978-91-633-4393-3

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Nilsson, Barbro i Vem är det 1963
  2. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  3. ^ Döda 1982-1992 i Vem är det 1993
  4. ^ Nationalmuseum