Skandinaviska Aero BHT-1 (Beauty) är ett svenskt flygplan konstruerat som en driftbillig flygmålsdragare.
| BHT-1 | |
_01.jpg) | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Bogserflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 4 december 1944 |
| Ursprung |  Sverige |
| Tillverkare | Skandinaviska Aero |
| Data | |
| Längd | 5,8 meter |
| Spännvidd | 6,83 meter |
| Höjd | 1,9 meter |
| Vingyta | 7,0 m² |
| Tomvikt | 240 kg |
| Motor(er) | Walter Mikron 4 |
| Motoreffekt | 60 hk |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 245 km/h |
| Max. flyghöjd | 7 500 meter |
| Stigförmåga | 5,2 m/s |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 180 kg |
| Beväpning & bestyckning | |
| Övrigt | godkänd för all avancerad flygning |
Första utkastet till BHT-1 kom till på baksidan av en matsedel på Bacchi Wapen 7 maj 1943. Ingenjörerna Erik Bratt, Karl-Erik Hilfing och Björn Törnblom diskuterade hur man kunde få tillgång till flygplan då landet var avspärrat under andra världskriget.
Törnblom, som var lärare vid Stockholms tekniska institut, samlade de bästa av sina elever till konstruktionskontoret. Av de tre konstruktörerna var det bara Törnblom som tidigare arbetat med flygplanskonstruktioner. Han var med i den konstruktionsgrupp som skapade FFVS J 22, han tog hand om belastningsberäkningar och konstruktion av vingar, fena och roder. Hilfing svarade för flygplanskroppen och huven medan Bratt arbetade med motorinstallationen, propeller, och landstället. I maj 1944 var konstruktionsarbetet klart med 4 000 ritningar och 2 500 belastningsberäkningar.
Flygplanet redigera
Flygplanstypen är av en lågvingad monoplans typ där flygplanskroppen är uppbyggd av ett fanérskal på furustringers med en duralplåt under förarutrymmet, som skulle skydda föraren vid en eventuell buklandning. Vingen byggdes upp runt två furubalkar som kläddes med fanér, man använde sig av en standard NACA-profil med ökad välvning ut mot vingspetsen. Landstället är den vanliga typen med två huvudhjul framtill och ett fullt svängbart sporrhjul under fenan. Huvudstället kan fällas in och samtidigt som det fälls upp bakåt vrids hjulen 90 grader för att spara utrymme i vingen. Motorn är fäst i flygkroppen via ett motorfundament av duralbalkar. Som typgransksare utsåg Luftfartsinspektionen Henry Kjellson.
Individen SE-ANX redigera
Flygplanet registrerades första gången i det svenska Luftfartygsregistret 6 september 1945 på Skandinaviska Aero AB i Norrtälje. 15 juli 1949 överförs registreringen på Duells Aero AB i Göteborg som sålde flygplanet vidare till Norge varför det avregistrerades från det svenska registret 16 juli 1950. Flygplanet köptes av en SAS-pilot som flög det med registreringen LN-JHC. Flygplanet återköptes till Sverige och infördes i luftfartygsregistret med registreringen SE-XED.
Referenser redigera
- Sportflyg förr och nu, Harald Millgård, sid 44-47, 1947, Libris 1387094
- Svenska flygplan den svenska flygindustrins historia, Lennart Andersson, 1990, sid 260-261 Libris 7749561
- Svenskt civilregister. 1, det tidiga luftfartsregistret t.o.m. SE-AZZ, Svensk Flyghistorisk Förening, Per Björkner, 1983, Libris 9933373
- 1986 - Silvervingar - Erik Bratt