Béatrice Edwige, född 3 oktober 1988 i Paris, är en fransk handbollsspelare (mittsexa/försvarsspelare).

Béatrice Edwige
Béatrice Edwige 2 20150319.jpg
Béatrice Edwige, 2015.
Personlig information
Födelsedatum3 oktober 1988 (35 år)
FödelseortParis, Frankrike
Längd1,82 m
LateralitetHögerhänt
Klubbinformation
KlubbUngern Ferencvárosi TC
Tröjnummer3
PositionMittsexa, försvarsspelare
Juniorklubbar
2008–2009 Frankrike HBC Celles-sur-Belle
Seniorklubbar*
År
2009–2014
2014–2016
2016–2019
2019–2021
2021–2022
2022
2022–
Klubb
Frankrike Cercle Dijon Bourgogne
Frankrike OGC Nice
Frankrike Metz HB
Ungern Győri ETO KC
Ryssland GK Rostov-Don
Ungern Ferencvárosi TC (lån)
Ungern Ferencvárosi TC
SM (GM)


125 (124)
Landslag**
År
2013–
Landslag
 Frankrike
SM (GM)
139 (103)
Meriter
1 OS-guld 2021 med  Frankrike
1 VM-guld 2017 med  Frankrike
1 EM-guld 2018 med  Frankrike
2 OS-silver 2016 med  Frankrike
2 EM-silver 2020 med  Frankrike
3 EM-brons 2016 med  Frankrike
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna och är korrekt per den 2 januari 2021.
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 4 april 2024[1].
Béatrice Edwige med OGC Nice, 2016.

Klubbkarriär redigera

Beatrice Edwige växte upp Mana, i västra Guyana. Hon bodde där till 11 års ålder, men flyttade sedan åter till Paris. Hon spelade först för HBC Celles-sur-Belle, men gick sedan 2009 till Cercle Dijon Bourgogne som spelade i högsta franska ligan. Klubben når för första gången finalen i franska cupen men säsongen slutar i moll. Dijon flyttas ner till andraligan efter säsongen. Edwige stannade trots detta i Dijon Burgundy Circle[2] som vann andraligan i Frankrike och omedelbart kom tillbaka till förstaligan. Béatrice Edwige lämnade Dijon sommaren 2014 för att ansluta till OGC Nice.[3] Vid säsongens slut 2015 blev hon utsedd till bästa försvarsspelare i franska mästerskapet.[4]

I maj 2016 blir hon klar för Metz HB[5], efter två säsonger i OGC Nice där hon hade etablerat sig som en av de bästa mittsexorna i Frankrike. Hon ersatte Nina Kanto, legendarisk lagkapten för Metz Handball, som slutade efter säsongen 2015-2016. Säsongen 2018-2019 var hon en del i Metz HB när klubben nådde finalspelet i Champions League, som första franska klubb och vann franska titeln och franska cupen.[6] I hennes sista match för Metz, i franska cupfinalen stod hon för 8 mål på 9 avslut. Säsongen 2018-2019 utses hon till bästa försvare och mittsexa i franska mästerskapet. 2019[7] skrev hon ett tvåårskontrakt med europeiska toppklubben Győri ETO KC.[8][9]

Landslagskarriär redigera

Den 1 juni 2013 spelade Edwige sin första landskamp mot Kroatien i Montbéliard. Béatrice Edwige återvände i landslagstruppen 2015, två år efter sin debut.[10] I december 2015 var hon en av 18 spelare valda för VM 2015 i Danmark[11] och det blev hennes mästerskapsdebut. Edwige var också en av spelarna för Frankrike vid OS 2016 i Rio de Janeiro.[12] I finalen förlorade Frankrike mot Ryssland och fick nöja sig med OS-silvret.[13] Hon gjorde bara 4 mål i turneringen men var en nyckelspelare i franska försvaret och stod för tre bollstölder och elva blockade skott i turneringen. I december 2016 vann hon EM-brons med franska laget i EM 2016 i Sverige. Hon utsågs till turneringens bästa försvarsspelare vid EM 2016.[14] Hon spelade sedan också VM 2017[15] och EM 2018 för Frankrike och blev världsmästare och Europamästare. 2019 misslyckades Frankrike vid VM i Japan och först 2020 fick Edwige en ny medalj, EM-silver efter förlust mot Norge i finalen. Hon var med och vann OS-guld med Frankrike vid turneringen 2021 i Tokyo.

Referenser redigera

  1. ^ Béatrice Edwige på ffhandball.fr
  2. ^ ”OFFICIAL. BEATRICE EDWIGE STAYS IN DIJON”. Ligue Feminin Handball. http://www.handlfh.org/actu/officiel-beatrice-edwige-reste-a-dijon/. Läst 2 januari 2021. 
  3. ^ ”EDWIGE SIGNS IN NICE, THE UPDATE ON THE DIJON SQUAD”. HandNewsFr. https://handnews.fr/2014/lfh-transfert-edwige-signe-nice-point-leffectif-dijonnais/. Läst 2 januari 2020. 
  4. ^ ”LE ALL STAR LFH 2014/2015”. HandNews.fr. https://handnews.fr/2015/lfh-le-all-star-lfh-20142015/. Läst 2 januari 2021. 
  5. ^ ”LFH: Beatrice Edwige in Metz for two years”. Handzone. https://www.handzone.net/Home/Actu.aspx?actID=62100. Läst 2 januari 2021. 
  6. ^ [https://www.republicain-lorrain.fr/sports/2019/05/26/metz-handball-une-epoque-formidable?preview=true ”Coupe de France féminine Metz Handball : une époque formidable”]. Le Republicain. https://www.republicain-lorrain.fr/sports/2019/05/26/metz-handball-une-epoque-formidable?preview=true. Läst 2 januari 2021. 
  7. ^ ”#LFH #LIGUEBUTAGAZENERGIE - UNE RENTRÉE DE MARQUE”. FF Handball. https://www.ffhandball.fr/fr/articles/articles-publies/lfh-liguebutagazenergie-une-rentree-de-marque. Läst 2 januari 2020. 
  8. ^ ”Beatrice Edwige”. FF Hanball. https://www.ffhandball.fr/fr/equipes-de-france/handball/a/equipe-de-france-feminine/joueuses/beatrice-edwige. Läst 2 januari 2021. 
  9. ^ ”Metz Handball : Béatrice Edwige à Györ”. Le Republicain. https://www.republicain-lorrain.fr/sports/2019/01/29/metz-handball-beatrice-edwige-a-gyor. Läst 2 januari 2020. 
  10. ^ ”Edwige takes over the blue train”. Le bien publiic. https://www.bienpublic.com/sport-local/2015/03/17/edwige-reprend-le-train-bleu. Läst 2 januari 2020. 
  11. ^ ”EDF Feb: Dazet, Kolczynski and Moretto will not go to the World Cup”. Handzone.net. https://www.handzone.net/Home/Actu.aspx?actID=61522. Läst 2 januari 2021. 
  12. ^ ”RIO 2016 - THE LIST OF BLUES SELECTED FOR THE OLYMPIC GAMES”. League Feminin Handball. http://www.handlfh.org/actu/rio-2016-la-liste-des-bleues-retenues-pour-les-jo/. Läst 2 januari 2020. 
  13. ^ ”So close to the stars”. Hand Zone. https://www.handzone.net/Home/Actu.aspx?actID=62408. Läst 2 januari 2020. 
  14. ^ ”EHF EURO 2016 All-star Team announced”. EHF. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200806014119/https://swe2016.ehf-euro.com/news/single-news/detail/News/ehf-euro-2016-all-star-team-announced/. Läst 2 januari 2020. 
  15. ^ ”Béatrice Edwige, ministre de la défense”. Le Semaine. https://www.lasemaine.fr/beatrice-edwige-ministre-de-la-defense/. Läst 2 januari 2020. 

Externa länkar redigera