Öppna huvudmenyn

Axel Lewenhaupt (diplomat)

svensk politiker
Vapensköld för ätten Leijonhufvud och Lewenhaupt.

Axel Charles-Emil Lewenhaupt, född 27 maj 1917 i Helsingborg, död 20 november 2018 i Stockholm,[1] var en svensk greve, överceremonimästare och diplomat.

BiografiRedigera

Lewenhaupt var son till översten, greve Gustaf Lewenhaupt och friherrinnan Elisabeth Ramel. Han tog reservofficersexamen 1938 och juris kandidatexamen i Uppsala 1942. Lewenhaupt blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1943, tjänstgjorde i Rom 1943, Berlin 1944, Helsingfors 1945, var andre sekreterare vid UD 1948, Madrid 1952, förste legationssekreterare i Madrid 1953, förste sekreterare vid UD 1956, byråchef vid UD 1958, ambassadråd i Washington, D.C. 1960–1962, ambassadör i Léopoldville 1962–1963, biträdande chef vid UD:s politiska avdelning 1964–1965, dess administrativa avdelning 1965–1967, ambassadör i Bangkok 1967–1970, New Delhi, jämväl Colombo och Katmandu[2] 1970-1975, Belgrad 1975–1978, jämväl i Tirana, tjänstgjorde vid UD 1978–1979, ambassadör i Rom, jämväl i Valletta[3] 1979–1983 och överceremonimästare 1983–1988.[4]

Han var ombud vid handelsavtalsförhandlingar med Spanien, Sovjetunionen med flera 1952–1958, FN:s generalförsamling 1973, ständigt ombud vid FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation 1979–1983.[4]

Han gifte sig första gången 1944 med Elsa Rudberg (1918–1990) och andra gången 1991 med grevinnan Louise Ehrensvärd (1925–2014), dotter till generalen greve Carl August Ehrensvärd och grevinnan Gisela Bassewitz.[4]

UtmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet
  2. ^ Sköldenberg, Bengt, red (1972). Sveriges statskalender för skottåret 1972. Uppsala. sid. 354. Libris 8261599. http://runeberg.org/statskal/1972/0354.html 
  3. ^ Cachia, Francis (14 november 2009). ”Diplomatic Relations between Malta and Sweden” (på engelska). The Malta Independent. http://www.independent.com.mt/articles/2009-11-14/opinions/diplomatic-relations-between-malta-and-sweden-266251/. Läst 22 juli 2015. 
  4. ^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 648. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0648.html 
  5. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 197, digital avbildning.
  6. ^ [a b c d] ”769 (Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962)” (på sv). runeberg.org. http://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0793.html. Läst 14 juli 2019. 
  7. ^ [a b] ”81 (Sveriges statskalender / 1950)” (på sv). runeberg.org. http://runeberg.org/statskal/1950/0081.html. Läst 14 juli 2019. 
  8. ^ ”91 (Sveriges statskalender / 1947)” (på sv). runeberg.org. http://runeberg.org/statskal/1947/0091.html. Läst 14 juli 2019. 
Företrädare:
Åke Sjölin
Sveriges ambassadör i Bangkok
1967–1970
Efterträdare:
Eric Virgin
Företrädare:
Gunnar Heckscher
Sveriges ambassadör i New Delhi
1970–1975
Efterträdare:
Lennart Finnmark
Företrädare:
Lennart Finnmark
Sveriges ambassadör i Belgrad
1975–1978
Efterträdare:
Bertil Arvidson
Företrädare:
Dick Hichens-Bergström
Sveriges ambassadör i Rom
1979–1983
Efterträdare:
Eric Virgin