Öppna huvudmenyn

Axel Key

svensk patolog, riksdagsman, skriftställare och rektor vid Karolinska institutet

Ernst Axel Henrik Key, född 25 oktober 1832 på Johannisberg i Flisby socken, Jönköpings län, död 27 december 1901 i Stockholm, var en svensk patolog, riksdagsman, skriftställare och rektor vid Karolinska institutet. Axel Key, swedish professor.jpg

Axel Key
Fotografiporträtt på Axel Key - Hallwylska museet - 107662.tif
Axel Key, efter en tavla av Oscar Björck.
Född25 oktober 1832[1]
Flisby församlingSverige
Död27 december 1901[1] (69 år)
KungsholmenSverige
NationalitetSvensk
SysselsättningPolitiker, patolog
ArbetsgivareKarolinska Institutet
BarnHelmer Key (f. 1864)
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Axel Key föddes i Flisby där hans far Henrik Key var kapten. De var avlägset släkt med författaren Ellen Key. Modern hette Caroline Vilhelmine Åberg. Han skrevs in vid Lunds universitet 1848, och tog där med.kand. 1855, med.lic. 1857, och promoverades 1862 efter att ha disputerat året dessförinnan med avhandlingen Om smaknervernas förändring i grodtungan. Under tiden som doktorand befann han sig under en tid i Berlin, där han var assistent hos den darwinistiske och liberale Rudolf Virchow vid dennes patologiska institution på Charitésjukhuset. Åren 1860-61 studerade han också för Max Schultze i Bonn.

Redan året före Key erhöll doktorstiteln, utsågs han till tillfällig professor i patologisk anatomi vid Karolinska institutet, och 1862 utsågs han till ordinarie professor. Bland hans insatser var att ordna för ett patologiskt laboratorium för institutionen, och han införde cellulärpatologin i den svenska medicinvetenskapen.

Åren 1875–1876 utgav han tillsammans med Gustaf Retzius Studien in der Anatomie des Nervensystems und des Bindegewebes, för vilket de erhöll pris av Institut de France och fick internationell uppmärksamhet. Med detta verk kom de att förnya neurologin och neurokirurgin.

Möjligen genom påverkan av Virchow, var Key liberal, och inträdde i andra kammaren 1882, där han satt med i läroverkskommittén. I denna position verkade Key för att förbättra hygienen i skolorna, och kunde bevisa att somliga elever var psykiskt och fysiskt överansträngda; en banbrytande människosyn för sin tid. Han lämnade riksdagen 1887.

Under åren 1882-1885 författade Key en över 800 sidor lång medicinsk och socialvetenskaplig undersökning av de svenska skolbarnens hälsotillstånd. Denna räknas som ett av sin samtids mest inflytelserika och genomarbetade verk, och kom under lång tid att ligga till grund för hur hygieniska undersökningar skulle genomföras i Sverige.[2][3] I undersökningen fann Key att skolbarnen blev sjukare ju högre upp i åldern de kom. Han fann att så mycket som 80% av eleverna var långvarigt sjuka. Dock räknades på den tiden även närsynthet som långvarig sjukdom och när man tar bort detta blir resultatet att uppemot 60% av skolbarnen led av någon form av långvarig sjukdom.[4] För sin insats med undersökningen belönades han med Svenska Läkaresällskapets årspris 1893.[5]

Key var rektor för Karolinska institutet 188697. Han kämpade för att institutet skulle uppnå full likställdhet med de medicinska fakulteterna, något som dock ej förverkligades under denna period. Han gjorde sig även bemärkt där genom sina tal vid professorsinstallationerna, som behandlade den svenska medicinalhistorien.

Även som skriftställare och kulturperson var Key en pionjär. Han grundade Medicinskt Archiv 1863 med några arbetskamrater vid KI, 1869 dess efterföljare Nordiskt medicinskt arkiv, och den populärvetenskapliga Ur vår tids forskning tillsammans med Retzius. År 1862 bildade han och Harald Wieselgren Sällskapet Idun. Han var nära vän med Arthur Hazelius och stod bakom denne vid bildandet av Nordiska museet och Skansen.

Key var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (1871), Fysiografiska sällskapet i Lund (1878), Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg (1878), Vetenskapssocieteten i Uppsala (1880) och blev filosofie hedersdoktor vid Köpenhamns universitet 1879.[6]

Key var preses vid Vetenskapsakademien 1887-88.

Han var gift med Selma Charlotta Godenius, med vilken han fick sönerna Helmer Key, tidningsman, och Einar Key, kirurg. Dottern Elise var gift med Carl August Ljunggren.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] E Axel H Key, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 11451
  2. ^ Johannisson K., Nilsson, I., & Qvarsell, R. (red) (2010). Medicinen blir till vetenskap – Karolinska institutet under två århundraden. sid. 105-106 
  3. ^ Wiell, Karolina (2018). Bad mot Lort och Sjukdom. sid. 130-135 
  4. ^ Key, Axel (1885). Läroverkskomiténs betänkande III – Bilaga E till Läroverkskomiténs utlåtande och förslag. Redogörelse för den hygieniska undersökningen. Första afdelningen – Text. sid. 121-131, 587-615, 651 
  5. ^ Hofberg, Herman (1906). Svenskt biografiskt handlexikon: alfabetiskt ordnade lefnadsteckningar af Sveriges namnkunniga män och kvinnor från reformationen till nuvarande tid. sid. 577 
  6. ^ Key, Ernst Axel Henrik i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)

Vidare läsningRedigera