För det geografiska begreppet se Meridian. För andra betydelser se Meridian (olika betydelser).

Meridianen, eller himmelsmeridianen[1], avser inom astronomin den topocentriska storcirkelhimmelssfären som innehåller zenit, nadir och de båda himmelspolerna. De båda punkter där meridianen skär horisonten kallas nordpunkten (N i figuren) respektive sydpunkten (S i figuren).[2] Med den övre meridianen avses den halva storcirkel (från nordpunkten till sydpunkten) över horisonten som innehåller zenit, och med den undre meridianen den andra halvan (under horisonten) som innehåller nadir. Med den lokala meridianen avses den storcirkelhalva (från den norra himmelspolen till den södra) som innehåller zenit.[3] Den lokala meridianen är motsvarigheten till den geografiska meridianen på jorden och de båda är koplanära, så såväl den lokala astronomiska meridianen som den "lokala" geografiska meridianen ligger i meridianplanet och när man talar om "meridianen" avser man i allmänhet den lokala meridianen (såväl astronomiskt som "geografiskt").

Meridianen är topocentrisk - observatören befinner sig i origo.

Punkter på meridianen har azimuten 0° om de befinner sig på nordmeridianen, den storcirkelhalva (från zenit till nadir) som innehåller nordpunkten , ("står i norr"), och 180° om de befinner sig på sydmeridianen, den halva som innehåller sydpunkten, ("står i söder").

Den lokala sideriska tiden är den lokala meridianens rektascension och timvinkeln anger vinkeln mellan ett objekts rektascension och den lokala meridianen.[4]

Objekt på stjärnhimlen står som högst (övre kulmination - har som högst altitud) i den lokala meridianen (och som lägst, undre kulmination, i den andra meridianhalvan).[5] När solen står i (den lokala) meridianen är det sann middag. Ordet "meridian" kommer från latin meridianus, adjektiv till meridies, som betyder just "middag"[6] (och en äldre svensk beteckning är "middagslinje"[7][8], men numera betecknar "middagslinjen" (åtminstone enligt Nationalencyklopedin) mer specifikt skärningslinjen mellan horisontalplanet och meridianplanet[9]). Meridianus har även betydelsen "sydlig".[10]

Meridianen följer jordens rotation kring sin egen axel och sveper därför över stjärnhimlen med ett varv på ett sideriskt dygn (23 h 56 m 4,1 s).

Notera att andra himlakroppar (som månen[11] och Mars) har sfäriska koordinatsystem med meridianer som är analoga med jordens geografiska koordinatsystem för att beskriva lägen på deras yta. Det är dock inte den typen av meridianer som denna artikel behandlar.

Meridianen skall inte blandas samman med deklinationscirkeln eller timcirkeln som är den storcirkel som innefattar ett objekt på stjärnhimlen och de båda himmelspolerna[12].

Referenser redigera

  1. ^ Himmelsmeridian i Nationalencyklopedin.
  2. ^ Meridian på Astronomiska termer på Stockholms Observatoriums hemsida.
  3. ^ Jason Harris, Den lokala meridianen Arkiverad 9 juli 2019 hämtat från the Wayback Machine. på KStars.
  4. ^ Jason Harris, Timvinkel Arkiverad 9 juli 2019 hämtat från the Wayback Machine. på KStars.
  5. ^ Kulmination på Astronomiska termer på Stockholms Observatoriums hemsida.
  6. ^ Meridian i SAOB.
  7. ^ Middagslinje i SAOB.
  8. ^ Meridian i A. Stefan Gustavsson, Artur Almult och Nils Ivan, 1966, Svensk ordlista .
  9. ^ Middagslinje i Nationalencyklopedin.
  10. ^ Meridianus och Meridies i Charlton T. Lewis & Charles Short, 1891, A New Latin Dictionary, sid. 1137.
  11. ^ Månens nollmeridian i det selenografiska koordinatsystemet, fastställt av IAU 1961, ligger mitt på den sida som är vänd mot jorden när librationen är 0°, vilket är nära den 6,7 km stora kratern Bruce strax norr om månens ekvator (1,1° N, 0,4° E). Se Alan Chu, Wolfgang Paech & Mario Weigand, 2012, The Cambridge Photographic Moon Atlas, sid. 25. ISBN 9781107019737
  12. ^ Deklinationscirkel i Nationalencyklopedin.

Se även redigera