Aschenbrödel-Walzer är en vals utan opustal av Johann Strauss den yngre. Den spelades första gången den 11 februari 1901 i Sofienbad-Saal i Wien.

Historia redigera

Den 5 mars 1898 stod det att läsa i tidningen Die Wage om en pristävling i syfte att få fram ett lämpligt balettlibretto till Johann Strauss. Tävlingen vände sig inte enbart till läsarna i Österrike; den 24 mars 1898 annonserade The London Musical Courier i London att "Johann Strauss ska skriva en ny och genomarbetad balett för Wiener Hofoper för att fira kejsarens jubileum nästa viner" och läsarna uppmanades att skicka in förslag på ett passande balettlibretto. Annonseringen gick över förväntan: över 700 förslag togs emot och juryn valde ut A. Kollmanns förslag till en modern version av sagan om Askungen (på tyska: Aschenbrödel).[a]

Strauss satte igång med att komponera men uttryckte hur utmattande det var i ett brev till brodern Eduard Strauss sommaren 1898: "Jag har händerna fulla med baletten - Jag skriver så fingrarna blöder och kommer ändå ingen vart. Jag är på 40:e arket och har endast åstadkommit 2 scener". Trots att han nästan var färdig med orkestreringen och ändringarna till akt I, samt hade otaliga skisser och utkast i varierande stadier av fullbordan klara för de resterande två akterna, skulle han aldrig komma att fullborda sin balett. Efter hans död den 3 juni 1899 tillfrågades kompositören Carl Millöcker om att fullborda baletten men denne tackade nej på grund av dålig hälsa (han skulle avlida den 31 december samma år). Strauss änka Adèle och förläggaren Josef Weinberger vände sig då till tidens mest uppburne balettkompositör, balettchefen vid Wiener Hofoper, Josef Bayer. Bayer satte ivrigt igång med arbetet och var, enligt det kontrakt som upprättades, bunden att det färdiga verket endast skulle bestå av Strauss musik, "förutom där tekniskt nödvändiga omständigheter gjorde det omöjligt". Bland de färdiga delarna av Aschenbrödel fanns ett "Vorspiel zum 3. Akt" (Förspel till akt III), vilken innehöll en av de sista valsmelodierna som Strauss skrev.

När baletten skulle sättas upp på Wiener Hofoper ändrade sig plötsligt operachefen Gustav Mahler (som hade varit en av jurymedlemmarna i pristävlingen). Han hade tittat igenom klaverutdraget av Aschenbrödel och tvivlade på att det var komponerat av Strauss själv, och vägrade ta upp baletten på repertoaren. Det blev istället Berlinoperan som den 2 maj 1901 framförde baletten Aschenbrödel för första gången. Inte förrän den 4 oktober 1908 sattes baletten upp i Wien, då Mahlers efterträdare Felix Weingartner dirigerade den.

Några månader före premiären publicerade Josef Weinbergers förlag sju separata orkesterverk med motiv från baletten. Den 11 februari 1901 framfördes Aschenbrödel-Walzer i Sofienbad-Saal i Wien vid en karnevalsbal, som lämpligt nog dirigerades av Johann Strauss brorson Johann Strauss III. Recensenten i Illustrirtes Wiener Extrablatt rapporterade om konserten (13.02.1901): "Klockan 11.30... meddelade dansmästaren Professor Rabensteiner att 'nu' för första gången skulle den nya valsen 'Aschenbrödel-Walzer' spelas av kapellmästare Johann Strauss. Kompositionen möttes av applåder".

Aschenbrödel-Walzer består huvudsakligen av melodier från balettscenerna 2 och 3. Inledningen innehåller musik från 'Andra Drömbilden' (Moderato) i scen 3, vilken leder över till allegro-delen av samma drömsekvens. Valsens hela inledning (tema 1A och 1B) består av den melodi som först dyker upp i scen 2 som ett ackompanjemang till dansen efter att Grete (Askungen) har valts till 'Baldrottning'.[b] Valstema 2A bygger lösligt på den gavott i scen 2 där barnen delar ut blommor till balgästerna, medan valstema 2B består av den melodi som ackompanjerar hjälten Gustav i balen i scen 2. Valstema 3 är också hämtad från Gretes dansscen medan valstema 4 hörs när Gustav inväntar Gretes ankomst.

Om valsen redigera

Speltiden är ca 9 minuter och 28 sekunder plus minus några sekunder beroende på dirigentens musikaliska tolkning.[1]

Externa länkar redigera

Anmärkningar redigera

  1. ^ Inte förrän mer än 30 år senare skulle det avslöjas att bakom pseudonymen 'A. Kollmann' fanns Carl Colbert, direktören för 'Sällskapet för Grafisk industri i Wien', samma bolag som hade publicerat baletten.
  2. ^ Tema 1A återkommer i Förspelet till akt III, och en upprörd Adèle Strauss menade att Josef Bayer hade behandlat temat ganska dåligt.

Noter redigera

  1. ^ Källa: Engelsk översättning av Booklet (Sidan 114) för de 52 CD som ingår i den fullständiga utgåvan av Johann Strauss orkesterverk. Naxos. Verket återfinns som spår 2 på CD nr 44.