Öppna huvudmenyn

Arsin, även känt som arseniktrihydrid eller arsan är en kemisk förening mellan arsenik och väte med formeln AsH3.

Arsin
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namnArseniktrihydrid
Övriga namnArsan
Kemisk formelAsH3
Molmassa77,9454 g/mol
UtseendeFärglös gas
CAS-nummer7784-42-1
SMILES[H][As]([H])[H]
Egenskaper
Densitet3,52 g/cm³
Löslighet (vatten)0,7 g/l
Smältpunkt-117 °C
Kokpunkt-62,5 °C
Faror
Huvudfara
Mycket giftig Mycket giftig
Mycket brandfarlig Mycket brandfarlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

4
4
2
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Termen arsin används inom organisk kemi för kolväten som innehåller en arsingrupp, till exempel lewisit.

HistoriaRedigera

Arsin upptäcktes av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele år 1775.

EgenskaperRedigera

Arsin är en giftig och brandfarlig gas. Vid rumstemperatur oxideras den långsamt till arseniktrioxid och vatten, men vid högre temperaturer kan reaktionen eskalera. Arsin räknas därför ofta som pyrofor.

FramställningRedigera

Arsin framställs vanligen av arsenik(III)-föreningar (som innehåller As3+-joner) och ett ämne som kan avge H-joner, till exempel natriumborhydrid.

 

Det kan också framställas av zinkarsenid (Zn3As2) och syra.

 

AnvändningRedigera

MikroelektronikRedigera

Arsin används huvudsakligen för att tillverka galliumarsenid till halvledare och för n-dopning av kisel och germanium.

StridsgasRedigera

Arsin har utvärderats för att kunna användas som stridsgas. Den är giftig, färglös och svagt doftande av senap, lök eller bränd vitlök[1]. Ren arsin har aldrig blivit tagen i tjänst som stridsgas, främst på grund av sin brandfarlighet och att den inte är lika effektiv som till exempel fosgen. Däremot har ett flertal organiska arsiner som exempelvis lewisit använts i kemiska vapen.

ReferenserRedigera

  1. ^ "Kemiska terrorvapen". Arkiverad 1 mars 2011 hämtat från the Wayback Machine. Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård. Läst 2012-05-14.

Se ävenRedigera