Arne Sören Lundberg, född 14 maj 1911 i Luleå, död 20 januari 2008 i Engelbrekts församling i Stockholm, var en svensk journalist, företagsledare och diplomat.[1][2]

Arne S. Lundberg
Född14 maj 1911
Död20 januari 2008 (96 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist, affärsman
Politiskt parti
Socialdemokraterna
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Arne Lundberg var son till överbanmästare Nils Lundberg och Ida Andersson. Han föddes i Luleå men växte upp i byn Murjek. Därefter flyttade han till Östersund och tog senare värvning som reporter vid lokaltidningen efter avhoppade gymnasiestudier.[3] Han var verksam som journalist 1929–1944, varefter han hade tjänsten som sekreterare i den socialdemokratiska partistyrelsen 1944 och var året därpå sakkunnig där. 1947–1951 var Lundberg statssekreterare i kommunikationsdepartementet, och därefter efterträdde han Dag Hammarskjöld som kabinettssekreterare,[4] en tjänst under vilken han hann vara med om DC 3:ans försvinnande 13 juni 1952.

Från 1956 var Lundberg envoyé i disponibilitet[3] och verksam inom näringslivet. Han var 1957–1976 verkställande direktör vid LKAB.[5] Vid den stora gruvarbetarstrejken 1969 var han strejkledarnas motpart. Gruvarbetarna kallade honom ”envojen”.[6]

Lundberg blev teknologie hedersdoktor i Luleå 1984 och var ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien från 1962.[7] Han är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[8]

Referenser redigera

Noter redigera

Se även redigera

Ämbetstitlar
Företräddes av
Dag Hammarskjöld
 Kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet
1951–1956
Efterträddes av
Leif Belfrage