Arne Nilstein, född 10 maj 1920 i Stockholm, död 1 mars 2017,[1] var en svensk politisk tjänsteman och administratör.

Biografi redigera

Efter studentexamen 1940 tog Nilstein pol. mag-examen 1945 och fil. lic-examen 1951.

Han anställdes vid 41 års befolkningsutredning 1942, och blev amanuens och aktuarie vid Stockholms stads statistikkontor 1944 samt chef vid utredningsavdelningen i TCO 1948 och l:e sekreterare där 1961. År 1967 blev han förbundsdirektör i Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF) fram till 1980. Han var därtill vice ordförande i TCO 1967-79.

Nilstein hade vid sidan av sin yrkeskarriär en rad specialuppdrag:

  • 2:e vice ordförande i produktivitetsnämnden 1957,
  • styrelseledamot i SPP 1961,
  • ledamot försäkringsdomstolen,
  • ledamot i 1952 års kommission för indirekta skatter,
  • ledamot i svenska kommittén för nordiskt ekonomiskt samarbete, ledamot i indexnämnden 1954,
  • ledamot i utredningsrådet 1954,
  • styrelsesuppleant i försäkringsaktiebolaget Skandia 1954,
  • ledamot i näringsfrihetsrådet 1957-59,
  • ledamot i EFTA:s rådgivningskommitté,
  • expert i 1944 års utredning rörande tandläkarutbildning,
  • ledamot i 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildning,
  • sakkunnig i 1954 års priskontrollutredning,
  • ledamot i 1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens verkningar,
  • ledamot i socialpolitiska kommittén,
  • ledamot i allmänna skatteberedningen,
  • ledamot i delegationen för integrationsfrågor,
  • ledamot i fakultetsberedningen för rätts- och samhällsvetenskaperna till 1969,
  • ordförande i SPP 1981-88,
  • styrelseledamot i OK Stockholm 1964-85,
  • styrelseledamot i Sveriges investeringsbank 1967-80,
  • styrelseledamot i Folksam 1971-85,
  • styrelseledamot i Förvaltningsaktiebolaget Ratos 1973-82.

Referenser redigera

Noter redigera