Arne Geijer
Karl Arne Geijer, född 7 maj 1910 i Söderala i Gävleborgs län, död 27 januari 1979 i Bromma i Stockholm, var en svensk fackföreningsledare och politiker (socialdemokrat).
| Arne Geijer | |
 Arne Geijer, 1958.
| |
Ordförande för Landsorganisationen i Sverige (LO)
| |
| Tid i befattningen 1956–1973 | |
| Företrädare | Axel Strand |
|---|---|
| Efterträdare | Gunnar Nilsson |
| Mandatperiod 1955–1976 | |
| Valkrets | Stockholms län och Uppsala län (1955–1970) Stockholms län (1971–1976) |
| Ordförande i | |
| Utrikesutskottet (1967–1976) | |
| Född | Karl Arne Geijer 7 maj 1910 Söderala, Gävleborgs län |
| Död | 27 januari 1979 (68 år) Bromma, Stockholm |
| Gravplats | Bromma kyrkogård[1] kartor |
| Politiskt parti | Socialdemokratiska arbetarepartiet |
Geijer är tillsammans med SAF-chefen Bertil Kugelberg en av grundarna av "den svenska modellen" och de kom att personifiera den så kallade Saltsjöbadsandan, som präglades av samarbete och samförstånd mellan arbetsmarknadens parter.[2] Geijer var engagerad för den internationella arbetarrörelsen och för fackliga frågor världen över. Han var ordförande för Fria Fackföreningsinternationalen mellan 1957 och 65 och sedan satt han i styrelsen, fram till 1972.[3]
Geijer var LO:s ordförande 1956–1973 och riksdagsledamot 1955–1976, ordförande i Utrikesutskottet 1967–1976 och ledamot i utrikesnämnden. Geijer var även styrelseordförande för Folksam, PKbanken samt Statsföretag AB (sedermera Procordia). Ordförande i Riksföreningen mot cancer, Cancerfonden. 1978 utnämndes Geijer till medicine hedersdoktor vid Karolinska Institutet.
Geijer arbetade på Nyhammars bruk i Dalarna innan han inledde sin politiska bana. Efter handelskurser på Brunnsviks folkhögskola blev Geijer aktiv i Metallindustriarbetareförbundet där han var studieombudsman från 1938, förbundssekreterare 1945–1948 och förbundsordförande 1948–1956.[3] Geijer var även ledamot i 1945 års försvarskommission, Arbetarskyddsstyrelsen 1949–1953 och handelskommissionen 1948.
1955 valdes Geijer in i riksdagens första kammare och var bland annat aktiv i frågan om obligatorisk tilläggspension (ATP-frågan) vid folkomröstningen 1957. Under åren 1977–1979 var han ordförande för Pensionärernas riksorganisation, PRO.
Källor redigera
- Kassman, Charles (1989), Arne Geijer och hans tid 1910-1956, Stockholm: Tidens förlag, ISBN 91-550-3452-7
- Kassman, Charles (1991), Arne Geijer och hans tid 1957-1979, Stockholm: Tidens förlag, ISBN 91-550-3624-4
- Geijer, Arne i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
- Geijer, Arne i Vem är det 1977
Noter redigera
- ^ Svenskagravar.se, Geijer, Karl Arne, läs online, läst: 17 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ ”Bertil Kugelberg - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bertil-kugelberg. Läst 24 maj 2021.
- ^ [a b] ”Arne Geijer - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arne-geijer. Läst 26 maj 2021.
Vidare läsning redigera
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Arne Geijer.- Arne Geijer i Libris
| Företrädare: Oscar Westerlund |
Metallindustriarbetareförbundets ordförande 1948–1956 |
Efterträdare: Åke Nilsson |
| Företrädare: Axel Strand |
LO:s ordförande 1956–1973 |
Efterträdare: Gunnar Nilsson |
| Företrädare: Bengt Elmgren |
Utrikesutskottets ordförande 1967–1976 |
Efterträdare: Allan Hernelius |
| Företrädare: Artur Kajbjer |
PRO:s ordförande 1977–1979 |
Efterträdare: Lars Sandberg |