Ardea brachyrhyncha, "gulnäbbad häger"[a], är en afrikansk fågelart i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar med omtvistad artstatus, vanligen behandlad som en del av mellanhägern.[1]

Ardea brachyrhyncha
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteArdea
ArtA. brachyrhyncha
Vetenskapligt namn
§ Ardea brachyrhyncha
Auktor(Brehm, AE, 1854)
Synonymer
Mesophoyx intermedia brachyrhyncha
Egretta intermedia brachyrhyncha
Ardea intermedia brachyrhyncha
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende Redigera

"Gulnäbbad häger" är en medelstor (65-72 cm), helvit häger, liksom övriga taxon i mellanhägerkomplexet mitt emellan silkeshäger och ägretthäger i storlek (därav namnet). Den skiljer sig från det asiatiska taxonet intermedia (mellanhäger i begränsad mening) genom i häckningsdräkt gul och skär näbb istället för svart, mycket mindre inslag av gult på tygeln och i ansiktet samt är rödaktig istället för svart på övre delen benen.[3] Märkligt nog är den, trots det geografiska avståndet, mer lik australiensiska plumifera, men denna är mindre, har längre näbb, avvikande läten och en annorlunda uppvaktningsceremoni där den drar in huvudet mot bröstet.[4]

 

Utbredning Redigera

"Gulnäbbad häger" förekommer i Afrika söder om Sahara, från Senegal österut till norra Sudan och söderut till Sydafrika, men undviker ökenområden och Kongobäckenet.[5] Den har tillfälligt påträffats i Seychellerna[1] och Kap Verdeöarna.[6]

Systematik Redigera

Fågeln betraktas oftast som underart till mellanhäger (Ardea intermedia).[7] Den urskiljs dock sedan 2014 som egen art av Birdlife International, IUCN och Handbook of Birds of the World, på basis av avvikande utseende.[1][5] Tidigare placerades mellanhägern i släktet Egretta eller i det egna släktet Mesophoyx, men DNA-studier visar på ett nära släktskap med Ardea.[8]

Levnadssätt Redigera

"Gulnäbbad häger" förekommer i en rad olika områden, men huvudsakligen inåt landet i våtmarksmiljöer med rikligt med vattenlevande växter. Den lever av fisk, vanligen fiskar kortare än 10 cm, som ål, abborrar av släktet Macquaria och sömnfiskar. Den tar också bland annat grodor, ormar och insekter. Häckningstiden varierar kraftigt efter område.[5]

Status och hot Redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter Redigera

Kommentarer Redigera

  1. ^ Fri översättning av det engelska trivialnamnet Yellow-billed Egret, officiellt svenskt trivialnamn saknas.[2]

Källor Redigera

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2014 Ardea brachyrhyncha Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Martínez-Vilalta, A., Motis, A. & Kirwan, G.M. (2019). Intermediate Egret (Ardea intermedia). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52690 28 january 2019).
  4. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Plumed Egret (Ardea plumifera). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467291 28 januari 2019).
  5. ^ [a b c] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2016). Yellow-billed Egret (Ardea brachyrhyncha). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from http://www.hbw.com/node/467290 2016-09-17).
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
  8. ^ Sheldon, F.H., Jones, C.E. & McCracken, K.G. (2000) Relative patterns and rates of evolution in heron nuclear and mitochondrial DNA. Mol. Biol. Evol. 17(3): 437–450

Externa länkar Redigera