Närkes runinskrifter 29

runsten vid Apelboda i Glanshammar (Glanshammar 57:1)
(Omdirigerad från Apelbodastenen)

Runinskrift Nä 29, eller Apelbodastenen, är en runsten som står rest på en åkerholme 150 meter söder om gården Apelboda i Glanshammars socken och Örebro kommun i Närke.

Närkes runinskrifter 29
Närkes runinskrifter 29
Närkes runinskrifter 29
SignumNä 29
RAÄ-nrGlanshammar 57:1[1]
OmrådeNärke
PlaceringApelboda, Örebro kommun
TillkomsttidVikingatid: 1000-talet
Ristad avokänd

Historia redigera

Stenen ristades och restes troligen i mitten av eller under senare delen av 1000-talet. Den hittades av en bonde i Apelboda på hans ägor 1885 när han letade efter sten som skulle användas till ett ladugårdsbygge. Eftersom stenen låg omkullfallen med ristningsytan vänd nedåt upptäckte han inte runinskriften utan sprängde stenen i tre delar för att få den mer lätthanterlig. När han väl vände på en av bitarna och upptäckte runorna lät han stenen ligga och meddelade länsman i församlingen om fyndet. Den förste som beskrev stenen vetenskapligt var Gabriel Djurklou, som undersökte stenen samma år. Stenen lagades därefter med krampor och restes på fyndplatsen med ristningsytan vänd mot väster och på uppdrag av Riksantikvarieämbetet förbättrades lagningen 1952 på så sätt att sprickorna kittades igen med cement. Man lade även till det oristade stenpartiet vid stenens nedre vänstra del.

Stenen och dess inskrift redigera

Stenen är av mörkgrå granit och är 2.15 meter hög. I stenens mitt finns en del ornamentik och de i stort sett välbevarade runorna finns i ett band längs stenens kant och texten lyder[2]

Translitterering av runraden:

bofriþr : let resa eftir biurn : bruþur : si(n) : han uar farin fultrekila[3]

Normalisering till fornvästnordiska:

Bofriðr/Botfriðr/Botfreðr let ræisa æftiʀ Biorn, broður sinn. Hann vaʀ farinn fulldrængila.[3]

Översättning till nusvenska:

Bofrid lät resa efter Björn, sin broder. Han hade manligen farit vida.[4]

Huvudstaven till n är bortsprängd men av sammanhanget och den delvis bevarade bistaven kan man ändå sluta sig till att det rör sig om en n-runa. Ristaren har använt sig av en blandning av normalrunor och kortkvistrunor: s återges konsekvent med kortkvistrunor medan det varierar vilken typ som används för a och n.

Runstenen är alltså rest av en Bofriðr[5] till minne av hans döde bror Biorn. Namnet Bofriðr finns inte på någon annan runsten och är heller inte belagt från några medeltida källor och måste alltså ha varit ovanligt[6].

Stenens fulldrængila är det enda kända belägget från Sverige av detta ord. Adverbet drængila ensamt förekommer dock på flera svenska runstenar[7] och betyder 'manligen' eller 'som det anstår en god man' och prefixet full- används här som förstärkning av detta ord. Tyvärr berättar stenen inte något om vart Björn hade farit.

Fler bilder redigera

Se även redigera

Källor redigera

  • Jansson, Sven B.F. (1975). Sveriges Runinskrifter. Band 14:1: Närkes runinskrifter, granskade och tolkade av Jansson, S.B.F.. Stockholm: Vitterhetsakademien. ISBN 91-7192-204-0 
  • Peterson, Lena 1981 Kvinnonamnens böjning i fornsvenskan : de ursprungligen starkt böjda namnen; 212 s.. Anthroponymica Suecana ; 8. (Univ, Uppsala), sid. 165.

Noter redigera

  1. ^ Fornminnesregistret: Glanshammar 57:1
  2. ^ Jansson (1975), s.91
  3. ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, Nä 29 $, 2014
  4. ^ Sven B.F. Jansson, red (1975). Sveriges runinskrifter. Bd 14:1, Närkes runinskrifter. Stockholm: Almqvist & Wiksell. ISBN 91-7192-204-0. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_narke_b14_d01_text_2.pdf 
  5. ^ Alternativ tolkning: Botfriðr eller Botfreðr. Se Samnordisk runtextdatabas, version 2014, http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm
  6. ^ Jansson (1975), s.92
  7. ^ Se Sö 113, Sö 130, Sö 164 och Sö 179.

Externa länkar redigera